Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IBSENS SENASTE SKÅDESPEL.
"2 21
stora hjordar af djur, hvilkas enda kända egenskap är att vara
osynliga; då är han ej så ensam i sitt slag, som det .låter.
»Græv-lingen» är blott genom sina enstöriga vanor (eller till graden) en
starkare tros- eller otroshjelte, än öfver hufvud »det beståendes
män». Han står för sin del alldeles stilla, ytterst till höger.
Midtöfver på andra sidan är hans motsats, tidningsredaktören
Hovstad, rörelsens och upplysningens förkämpe på platsen; under
bor-garmötet vädjar också doktor Stockmann gång på gång till dennes
fritänkaresamvete. Men Hovstads tro på framåtskridandet är, vida
mer än han sjelf någonsin föreställt sig, tron på att han af sagda
tro skulle kunna få sitt uppehälle. I samma mån motsatsen klarnar
för honom, närmar han sig med en förvånande fart Mörten Kiils
tillit till »den gamla goda tidens» föreställningssätt; och Hovstads
rabulistiske medarbetare, Billing, slutar med att tala om sig sjelf
som »en alvorlig månd». Mellansortens folk, praktiskt folk, som
oundvikligen då och då kommit i någon verklig beröring med
kulturens väsen och de oroande förpligtelser eller tien slags nya
omtanka sådant medför (Peter Stockmann t. ex. och de med
honom jemförlige), de grubbla — som vanligt i liknande fall - på
någon medelväg; söka med förslag om halfva åtgärder samt med
löften om fullständigare bättringsföretag i framtiden öfverrösta
hvisk-ningen, som väl tid efter annan upprepas inom dem: »Hvem vet,
om icke doktorn har lika rätt denna gång, som man af föregående
erfarenheter om honom fått starka skäl nog att vänta? Men han
är ju för ifrig! Vi måste, med all den magt vi hafva, hindra
honom från att ruinera både sig och oss.» Och närmaste medlet
är, att vid den improviserade kommunalstämman klokt bruka de
parlamentariska formerna.
Ordförandeval anställes. Peter väld, afsäger sig i egenskap
af nära anförvandt till badläkaren; den i stället föreslagne
Aslak-sen antages med acklamation. Nu är saken klappad och klar. När
det med röstning skall afgöras, om doktorn skall få läsa upp sin
för det allmänna lugnet ytterst vådliga inlaga till badstyrelsen,
afstår han sjelfvilligt — och lugnets målsmän andas åter.
Men Tomas Stockmann har nu något helt annat att läsa för
dem. Här bryta alla dammar upp. Nu är flodtiden inne i
doktorns skaplynne. Nu svämmar humorn öfver alla bräddar.
Ty det outtömliga och väsentligast humoristiska elementet i
En Folkefiende är den ifrige, redlige, välviljande och modige
doktorns egen naivitet, hans godtrogna lust att hjelpa, upplysa och
förbättra, för hvilken han — genom formlig omröstning —
förklaras för menniskohatare, sin födelsestads ödeläggare och »en
folkefiende».
Den från umgänget med vetenskapen och från sin praktik i
de folkfattiga »Nordlanden» komne doktorn lagar sig nemligen till
att uppläsa hela samhällets syndaregister. Till detta nya föredrag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
