Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITERATUR.
243
omöjliggöra hvarje styrelseform, som någon nation ännu pröfvat,
där det mörka närvarande alstrar de mest abstrakta
frihetsdrömmar, hvilka fanatisera sina bekännare så som hittills endast
religionerna kunnat göra, där fanatismen och en reflexion, som af
omständigheterna drifvits långt från verkligheten, lösgör hvarje band,
knutet af moralens, religionens, ståtens lagar, af blod och familj,
af vänskap och kärlek, och där såsom alltid entusiasterna bli
verktyg för de sluge och beräknande, som hafva sina ideal inom sig
själfva, blifva offer — finnes ett falt för dramatiska motiv, är det
här. Förf. har också vetat begagna det.
Det är flere olika slag af revolutionärer, med hvilka han låter
oss göra bekantskap. Där ha vi först generalguvernören furst
Romilov, en af revolutionens ledare. En mycket hög vilja har,
sedan den sändt honom till kriget i Kaukasus, beröfvat honom
hans sköna gemål; hemkommen har han fått valet mellan Sibirien
eller ett generalguvernörskap cmen icke mellan att tala eller tiga».
Hvad han vill är hämd för sin egen oförrätt och makt för dess
egen och hämdens skull. Där^ är doktor Zotov, läkaren,
materialisten, anarkisten, som kallblodig och utan hänförelse står vid
Romilovs sida, för öfrigt en något oklar föréteelse. Vidare
ingeniören Folenko, «anstäld vid dynamitfabriken i Odessa», en svärmare,
som skrifver en bok «om Rysslands framtid», som står ensam i
världen och som skänkt sitt känsliga hjärtas kärlek åt Ryssland
och revolutionen. Slutligen Dmitrijev, hjälten från kriget, som
sårats vid Plevna, som damerna kalla lejonet, Skobelevs gunstling.
Han älskar Ryssland och friheten, ^nen hatar revolutionärerna, som
dödat hans far, och denna tragiska situation söndersliter hans själ
och förlamar hans viljekraft; dock, när han får veta att hans far
låtit piska ihjäl en fattig stackare, som om kejsaren falt
vanvör-diga yttrandèn, då hans sista egendom utpantades såsom skatt,
låtit piska dennes hustru, som då af förtviflan kväft sitt barn i
fängelset, och dä han hör de hänförande ord, som furstinnan
Na-talija Gogol talar för friheten, och får veta att det är han, som
hos henne väckt denna låga samt att hon älskar honom — då
blir han revolutionär med samma hänförelse och sinneseld, som
förut besjälat hans hat. Af kvinnorna hafva vi så furstinnan
Na-talija Gogol, dotter till furst Romilov. Då han velat tvinga henne
till giftermål, har hon flytt, varit vid «röda korset» i kriget, vårdat
den sårade Dmitrijev, blifvit af hans kärlek till Ryssland och
friheten hänförd att älska dessa och med denna kärlek har hennes
egen hemliga kärlek till Dmitrijev sammansmält; hon har slutit
sig till revolutionärerna, och, då hon fått veta att hennes far var
en af deras hufvudmän, osedd följt honom, gjort honom under
namnet Petruschka stora tjänster. Slutligen Talijana, Dmitrijevs
amma, samm|i kvinna som lidit så grymt genom hans far och som
dödat denne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
