- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1883 /
253

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

RAFAEL SANTI.

253

tidens ögon var han framför allt »il graziosissimo Raffaello», och
utan tvifvel har denna hans oförlikneliga »grazia» bidragit till hans
popularitet i alla tider. I denna så ytterst väl afvägda natur
sammanstämde alla själsgåfvor, alla artistiska krafter så förunderligt
väl, allt hvad han rörde vid löste sig nästan af sig sjelf i
harmoni; äfveri den minsta handteckning klingar derföre nästan som
en melodi, äfven då hvarken formen eller kompositionen äro
betydande. Äfven der han icke intresserar så starkt, stöter han oss
aldrig — tack vare hans finkänsliga skönhetssinne. Men det vore
mer än orättvist att sätta Rafaels storhet blott i det täcka behaget.
Det sätt, hvarpå i »la bel le jardinière» Kristusbarnet lägger
handen på Marias knä och ser upp i hennes ansigte, är så barnsligt
Ömt, är så vackert som väl något drag af en mästares pensel,
men betrakta sedan Pauli breda skuldra i «den heliga Cecilia»,
eller den reslige och spänstige Aristoteles i »Skolan i Athen», eller
de kraftiga Apostiagestalterna i »Tapeterna», och säg sedan, om
der ej finnes manlig kraft! Eller se kampens och smärtans uttryck
i »Kristus bär sitt kors» och i den sköna skizzen till »Pietà», eller
de starka kontrasterna i »Förklaringen»: kan någon förneka, att
här ljuda sällspordt kraftiga och djupa toner från hans harpas
strängar? Men det är sannt: Rafael kan mindre än någon stanna
vid kontraster och dissonanser. Han .har ett behof och en
förmåga som ingen annan att lösa dem i harmoni. Och så sannt
som menniskorna i dag som för fyra hundra år sedan, i lifvet som
i konsten, hälst söka, mest älska de rena, oskyldiga, ömma, höga,
andaktsfulla dragen och den försoning de ge, så sannt måste ock
Rafael vara den populäraste bland alla, ty de dragen i förening
stämpla hans konst. — Äfven då Rafael är som mest hög och
sublim bibehåller han en ton af enkel förtrolighet, såsom i den
underbaraste af alla hans madonnor, den Sixtinska. Så okonstlad
och fordringslös som Maria der står, är det icke, då man ser in
hennes, och kanske ännu mera i barnets, ögon, som om det ena
förhänget efter det andra droges undan, och blicken lockades

allt längre och längre bort, in i oanade rymder?

* *

*



Rafael är ingen egentligen »intressant» personlighet, då man
dermed menar en, som rufvar öfver sina tankar, en som trots sin
styrka arbetar med öfvermäktiga svårigheter och derföre, ömtålig
lör menniskornas beröring, gömmer sig sjelf. En sådan var
Michelangelo. Rafael är i stället hvad man kallar en lycklig natur. Är
hans arbete oförtrutet, ifrigt, så är det framgångsrikt på hvarje
punkt, det går framåt, lätt, snabbt och jemnt. För Rafael är
också utmärkande den älskvärda öppenhet, hvarmed han ger sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 19 11:15:55 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1883/0259.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free