254 (Ny Svensk Tidskrift / 1883)

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

254

RAFAEL SANTI.

åt oss, naturligheten, ledigheten, den genomskinliga klarheten i
hans uttryckssätt, hvilket gör, att både den ytlige betraktaren och
den djupt seende finna mening deri, ja tror sig fatta hans fulla
mening.

Michelangelos väg går så ofta på otillgängliga klippstigar,
öfver svindlande branter, och derföre går han bort ur vägen för
så många. Äfven Rafael vandrade öfver lifvets högsta höjder,
men han väljer de öppna, ^ solbelysta trakterna, der han möter
menniskorna, der han kan ses äfven af mängden.

Rafaels konst är som det blåa fastet på en klar
sommarmorgon: det har oändligt djup, men det fagnar ock den
skummaste blick. Det gläder alla, äfven dem, som ej älska en Rem-

brandts ljusdunkla skymning eller Michelangelos åskhimmel.

* *

»Lycklige ande! hur gerna älskar icke hvar och en att tala
om dig, att prisa allt hvad du gjort, att beundra allt hvad du
lemnat oss!» — Så utbrister, Michelangelos lärjunge Vasari i sin
biografi öfver Rafael. Denna allmänna beundran, som samtiden hyste,
var tillräcklig att för en tid sammanhålla en rafaelisk skola, ja att
sprida ett rafaeliskt manér bland alla nationers artister. Men detta
manér blef lika tomt, lika själlöst det som alla andra.
Målningskonsten gick nya öden till mötes, den fick nya behof, sökte nya
ideal, allt under det att dess bana än närmade sig, än fjärmade
sig från Rafaels. Den punkt, der vi nu befinna oss, ligger skäligen
långt från den store renässansmästarens. Men hvad mera? Dermed
vanhedra vi icke hans minne. Rafael är tör god att härmas. Må
vi också hålla oss för goda att glömma honom! Rafael är för
stor, för att vi icke än i dag skulle älska och beundra honom
och välsigna hans minne.

G. Göthe.

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Tue Nov 19 11:15:55 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/nysvtidskr/1883/0260.html

		Ny Svensk Tidskrift / 1883 / 254 (1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|