Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 l8 STRÖFTÅG I VÅR UNGA LITERATUR.
Man kastar stenar pä honom, han drifs ned från sin
predikstol, folket vill ej taga emot den andliga frihet, som bjudes
det. Men de mäktige behöfva honom, han gripes af sitt
förkroppsligade ödes jernhänder, konungen gör honom till sin
stöfvare, och stöfvaren spårar, fäller sitt villebråd och når
sitt mål.
Men nu märker han, att han lupit med en stark kedja
om halsen, och att den var stramt åtdragen. Han börjar
rista på kedjan. Det var inte det han ville, segern var ej
hans uppgift utan striden, det är ej han men hans herre, som
segrat, och han har främjat små verldsliga mål i stället för
de stora. Han hade öppnat kyrkans dörr för en hungrande
hop, som stormade dit in. Den hade brutit sönder
afguda-bilderna, slagit ut de granna fönsterna, bränt upp biktstolarna,
slagit helgonen i stycken och släpat dem i smutsen, men ändå
var der lika trängt, lika skumt mellan de höga murarna och
lika qvalmigt der inne i helgedomen, ty man satte genast in nya
fönster, som nära nog lika bra som de förra höllo den friska
luften utestängd.
Husbonden har hållit in kedjan. Lägg dig, stöfvare, och
sof, till dess jag igen behöfver dig.
Men då först känner stöfvaren sin kraft.
Han bryter kedjan tvärt af. Han bryter ned allt, som
står honom i vägen, då han rustar sig till sin stora strid,
frigörelsen från allt tvång, andligt och verldsligt. Han hade
brottats med påfven men glömt kejsaren.
Stormen bryter lös med ständig kraft. Den fordrar många
offer, den är starkare än han, som ville leda den.
Och snart ligger den stolte mannen som en förbrytare
pä skampallen, begapad af en nyfiken hop, oförstådd af alla,
dömd för brott emot den kung, hvars ärenden han gått,
fastän han gått för långt. Denne kung förlåter honom på
det vilkor, att han afsvär sin villfarelse, erkänner att hans
bästa uppsåt var ett brott, hans hela lif en lögn. Och han,
som kort förut kände martyrglorian susa kring sin hjessa och
var redo att med blicken höjd mot himlen se sin död djerft
i ögonen, han lär nu, huru litet det båtar att strida för
sanning och frihet, han ser, att lönen är ett skändadt namn, en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
