Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRÖFTÅG I VÅR UNGA LITERATUR.
20S
hvaije timlig önskan för sitt stora mål. Men hans styrka gör
honom också öfvermensklig, till en titanbild, en herosfigur,
till hvilkens framställare på scenen Falander vore rätte
mannen. Han är Olofs förkroppsligade öde, som håller ynglingens
ögon öppna för andens höga bud. Han står öfver
författarens syndfiille och lätt vacklande män som ett vidunder af
öfveijordisk styrka, ett blodlöst väsende, tbefriaren som kom
för tidigt, den förkastade ängeln som tiotusen gånger skall
gå igen», som har inga jordiska begär annat än att få hånas
och smädas och lida för sanningen, som ej saknar något och
ej för sin egen del hoppas något, men som likväl kan endast
rifva ned, ej bygga upp.
Och göra sin dotter till en hel menniska, arfvinge till
hans stora tankar, det kan han heller ej eller vill ej.
Qvinnans plats är icke i striden, hon skall stoppa sin makes
strumpor och laga hans mat, men arbeta vid hans sida, jubla eller
lida öfver hans seger eller motgångar, det behöfver hon ej.
Hon behöfver ej ens veta, hvart tidens sträfvan går.
Kristina vet ej, hvad ordet bannlysa betyder, och hon har aldrig
hört ett ljud om reformationen eller "ens hört Luthers namn,
då Olof predikar hans lära i Stockholms kyrkor.
Men tror * Olof på den läran, så tror äfven hon derpå.
Hon flyr från sin fader, räcker Olof sin hand, då alla andra
öfvergifva honom, och sluten i hans armar jublar hon: «Jag
är fri» och märker ej, att han trampar på den första gåfva,
hon ger honom.
Han trampar på mera än så, han drifver alla, som vilja
honom val, ifrån sig och klagar sedan, att han står ensam.
För sitt lifs värf offrade han sin moder, för detta värf offrar
han utan tvekan en hvar, som ställer sig i hans väg. Älska
någon bör han ej, ty kärleken, den största känslan, dödar alla
andra, och derför måste kärleken komma i andra rummet.
Först striden! Och medan han arbetar för hungrande själar,
far hans maka nöja sig med den smula ömhet, han någon
gång har tid att kosta på henne. När han låter sin penna
hvila för ett ögonblick och säger några kärleksfulla ord till
henne, som sitter vid hans fötter, då är hon tacksam och
smickrar honom, och han skyr ej att gifva ord åt sin tanke:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
