Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRÖFTÅG I VÅR UNGA LITERATUR. 20S
»Vår glädje är att öfverskatta hvarandra, låt oss behålla den
villfarelsen».
Han kysser henne på pannan och fortsätter sitt arbete
utan att ha tid att höra på, hvad hon vill säga, han kastar
bort blommorna, som hon stält på hans bord, och låter flytta
ut fåglarna ur rummet. Han står högt öfver allt smått,
hvardagliga och då hon en gång tillstår, att hon har svårt att
nytja sin frihet, att hon måste ha någon att lyda, så nickar
han öfverlägset till henne: »Det skall du få.»
Att låta henne dela hans börda faller honom aldrig in,
att gifva henne kunskap om de tankar, som styra hans penna.
Inte skulle hon förstå dem, hon är ju ett barn, hennes själ
är ren och bör ej grumlas, hon skall släta ut hans pannas
rynkor, sjunga hans ansträngda hjerna till ro, sitta bredvid
honom med sitt sticktyg och för öfrigt hålla sig tyst, när han
arbetar, ty den stund, då hon förstod, hvad han tänkte, då
skulle hon upphöra att akta honom som sin gud, då skulle
hon »förlora styrkan att kufva sin vilja,» då skulle hon bli
mindre än han och då skulle han ej akta henne längre. Ty i
sjelfva verket älskar han’ henne med lidelse, fast han ej visar
sin kärlek annat än någon gång, då den blossar upp, ty hon
far ej taga hans kraft, får ej göra hans sinne vekt. Han,
stridsmannen, måste vara hård.
Mot dem, han älskar, är han hårdast. Då han har att
välja mellan hustrun och modern, så väljer han den förra, ty
modern har blott älskat honom så högt, att hon endast kunde
banna. Hon lemnar hans hem, och då han söker upp hennes
dödsbädd, får han till afskedsord en förbannelse.
Ja, han blir hård, striden stålsätter honom.
Och då han far sin fullmakt att vara kyrkoherde, då man
prisar honom lycklig att stå vid målet och då hans maka
kommer så glad emot honom med sin välönskan, då stöter
han henne tillbaka, derför att hon ej förstår detta sinne, som
var födt till strid och satte sitt mål högre än i en fullmakt
från denne konung, som endast nytjat hans kraft, hans ifver
till att krossa kyrkans makt och stärka sin egen.
Och hon går utan att säga ett ord. Aldrig skola de
två förstå hvarandra. Men hon hoppas ändå. När han en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
