Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
291 ETT FRIERI.
Ett dåligt skämt jag färdigt fick,
Men det kom aldrig fram:
Hon kastade på mig en blick,
Halft undrande, halft medlidsam;
Jag stod med hatt i hand helt stum
Och tyckte mig förskräckligt dum,
När i sin ljusa klädningskjol,
Hon gled förbi — en strimma sol!
Se’n såg jag henne ofta nog
Och tyckte, att i lek och dans
Min bjudna hand hon gerna tog
Och att i ögat låg en glans;
Men talte jag om kärlek då,
Hon låtsade mig ej förstå:
Mitt allvar hon i skämt förvred
Och ville aldrig ge besked.
Nu gick det som det plägar gå:
Jag blef så blek och tunn till sist
Och hade snart all smak också
För glada bröders sällskap mist;
Jag vämjdes vid mitt forna lif
Med allt dess usla tidsfördrif, —
Det var som om hvart enda drag
Jag mistat af mitt forna jag.
En vacker dag jag gick och dref,
Som jemt i sorgsna tankar då,
När jag bland träden varseblef
Just henne, som jag tänkte på;
I gräset slängd låg hennes hatt,
Uppkrupen hon på stättan satt,
Och ur en näfverskäppa hvit
Hon smultron åt med god aptit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
