Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286
ETT FRIERI.
Först då jag hunnit henne när,
Hon blef liksom ur drömmar ryckt,
Hon glömde både hatt och bär
Och reste sig, beredd till flykt.
Ej bättre lägenhet du fann,
Jag tänkte, lycka träffar man! —
Och på min arm jag henne tog,
Hvad hon blef skrämd, hur hjertat slog!
Och ned till hennes hem det bar;
I förstudörr’n satt nyckeln i,
Och tomt i dagligstugan var,
Jag släppte der min fånge fri.
Hon såg visst, att det ej var lek,
Hon blef med ens så dödligt blek,
Så stilla, blott hvart andetag
Gaf åt gestalten lifvets drag.
Nu gälde sjunga ut med mod,
Hvad länge mig i hugen bränt,
På spel min lefnadslycka stod,
Jag aldrig djupare det känt;
Så vardt af harm jag öfverfall,
Jag mindes, hur för hennes skull
Den tid som gått mitt hjertblod kräft,
Och talte derför kort och sträft:
cMin sinnesro du ödelagt,
Jag vet ej in, jag vet ej ut,
Du till förtviflans gräns mig bragt,
Men denna gång skall det bli slut!
Säg ja — och gör mig till en man,
Som stolt till dig sig höja kan!
Säg nej — och låt mig krossad gå,
Men välj och säg ett af de två!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
