Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITERATUR.
289
kroppens massa är mer eller mindre öfvervägande drabantens. De
af förf. citerade Newtons Principia och Laplaces Mécanique céieste
eller ock de vanliga läroböckerna i analytisk mekanik af Poisson
eller Duhamel kunde öfvertyga förf., att banornas form beror
uteslutande af satellitens hastighet och afstånd samt summan af begge
kropparnes massor, men alls ej af förhållandet mellan, massorna.
Men då förf. tydligen ej läst dessa arbeten, kan rec. hänvisa
honom till en annan bok som han likaledes anfört, nemligen Gyldéns
»Framställning af astronomin», hvarest han på sidorna 176—-179 kan
utan all svårighet hemta upplysning i frågan.
Sid. 34.J—330 menar förf., att tvenne till ett system
förenade solars större eller mindre afstånd från hvarandra skulle kunna
åstadkomma stora förändringar i deras värme och således ljusstyrka,
och förorsaka, att komponenternas förenade ljusstyrka blefve större
vid en tid än vid en annan. Hvarje lärobok i fysik kan upplysa
förf., att hela följden blir, att den varmare kroppen förlorar lika
mycket värme, som den meddelar åt den kallare. Först om de
med fart stöta samman, kan hastigheten omsättas i värme.
Synnerligen olycklig är förf:s tillämpning på Sirius, emedan här
omloppstiden endast är 50 år, hvarföre äfven ljusförändringarna borde
hafva denna period, en sak, hvarom alls ej kan vara tal; och af
alldeles motsatt skäl blir den Strömerska theoriens användning
på [i Lyræ, Ö Cephei och £ Geminorum orimlig, ty här omfattar
ljusvexlingen en tid af några dagar, medan ej ens den minsta
förändring i komponenternas relativa läge kunnat varseblifvas
under loppet af 50 år.
Förfis utsagor på sidd. 342 och 4.56 stå i strid med
hvarandra. Han har nemligen, då den sistnämnda trycktes, kommit
från den falska meningen, att föränderligheten i en himlakropps
ljusstyrka skulle bli mindre märkbar ju aflägsnare och således
ljus-svagare den är.
Sid. 398 säger förf., att jordens rotation skall en gång bli
lika med dess omlopp kring solen, och att nattens längd då skall
bli 4360 timmar* Redan en flygtig eftertanke borde lärt honom,
att i så fall jordens ena sida skulle få ständig dag, den andra
ständig natt.
Sid. 410—411 är förfrs hela framställning af frågan,
huruvida en komet kan sammanstöta med jorden eller icke, fullständigt
absurd. Riktig skulle den blifva endast under den förutsättning,
att kometernas omloppstid med absolut noggrannhet vore ett år
eller en mångfald deraf.
Sid. 450 påstår förf. att solens farg, sedd från en planet i
ett annat system skulle vara rödaktig. Young, Secchi m. fl. anse
åter, att den skulle visa sig blå från hvarje himlakropp, hvars
atmosfer ej som jordens företrädesvis absorberade de blå och
violetta strålarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
