Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296 LITERA TUR.
Sid. 4.62 heter det, att Capellas spectrum är karakteristiskt
olika solens. Huggins åter säger, att det är så fullständigt likt
solens, att han ej kan skilja deras fotografier åt. Längre ned
uppgifves, att Spectrum för ß Persei är af III klassen; Vogel, Secchi,
m. fi. hafva funnit det vara af I:a.
Från detta uppräknande af fel i detaljer, hvilket, om ej
utrymmet satte gräns derför, kunde länge fortsättas, öfvergår rec.
till en granskning af förf:s kosmogoni i- dess helhet.
Enligt hr S. fans från början i universum ingen samling af
materia, ingen kraft af hvad namn som helst. Den ändlösa rym
den var fylld af ett oändligt tunnt ämne, etern. Dennas
«egen-skapslösa» atomer befunno sig under oändligt lång tid i fred
bredvid hvarandra. Men slutligen var tiden kommen, och «af en
tillfällighet» möttes någonstädes tvenne atomer, stötte samman, och
för första gången uppstod en från ett centrum utgående
ringformig vågbildning. Denna föranledde nu i sin ordning en
uppsugning af de kringliggande delarne mot det centrum, som utsändt
rörelsen, och så uppstod kring detsamma en liten samling materia.
Antoge man nu vidare («som ju bör vara nödvändigt»), att här
och hvar i rymden liknande hopningar uppstått, hvilka hvar för sig
utsände ringformiga sugvågor, så kommo till följd häraf allt flera
massor att förena sig till csystem i mekanisk mening» och i och
härmed «kan man tänka sig en tyngdkraft under dess nuvarande
karakter inträda såsom verldsbildande kraft». Det uppkomna
systemet råkade nu i rotation, och alstrade genom ringbildning
sekundära kroppar. Hade någon af de uppkomna massorna genom
ett ttillfälligt» sammanträffande af en hel skara mindre sådana
blifvit mycket stor, kunde den uppdela sig så, att den till slut
utgjorde ett system liknande vintergatan. Den bestod emellertid
ännu af tkosmiskt stoft». Men genom «konstruktion» (?) föddes värme,
massorna antogo vanlig gasform, öfvergingo senare i centrum till
flytande form och blefvo således här ljusstarkare. Så uppstodo
ändtligen, som Laplace visat i sin nebularhypotes, solsystemer,
och på planeternas ytor, på sätt som ej så noga angifves, till en
början de lägsta formerna af organiskt lif, och sedan ur dessa
enligt descendensteorien de högre och högsta. — Men så småningom
kommer eterns motstånd planeterna att störta in i solarne, dessa
tillsammans med hvarandra och då dessutom den i
verldssyste-met befintliga potentiella energien förbrukas, bli ändtligen
vintergata i vintergata alla verldar hopade i en punkt af alltet, och
en evig natt sänker sig öfver universum, i hvilket all energi nu
är förvandlad till icke verksam, fördelad värme.
Detta är i korthet förloppet af verldsutvecklingen, sådant hr
S. tänkt sig detsamma1 försiggå. Man finner, att enligt denna
åsigt verldens uppkomst är «tillfällighetens» verk. Det är emeller-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
