Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33°- literatur.
och ärftlighet under ett obegränsadt antal generationer allt starkare
befåstats. Denna hypotes, säger d:r Høffding, som i allmänhet
ansluter sig till Spencers utvecklingsteori, låter oss följa problemet
längre tillbaka, men gifver oss ingen fullständig lösning deraf.
Känslolifvet är mer än andra psykologiska företeelser
svåråtkomligt för vetenskaplig analys. Desto lyckligare synes oss förf.
här hafva löst sin uppgift. Han visar, att såväl den enskildes som
slägtets känslolif har en utvecklingshistoria att genomgå, att det
från de monotona svängningarne mellan sinlig lust och sinlig smärta
småningom differentierar sig i de mångfaldiga förädlade och
förandligade former, som utmärka menniskan på det högsta nu
uppnådda stadiet af humanitet. Det är, såsom han visar,,
kunskapselementets allt större inflytande, som förorsakar denna känslolifvets
förädling. Att närmare redogöra för förfrs framställning häraf
medgifver ej utrymmet. En form af känslolifvet, nämligen sympatien,
torde dock på grund af dess stora etiska betydelse böra
omnämnas. I afseende på denna känslas psykologiska genesis och
utveckling öfverensstämmer d:r Høffding med Herbert Spencer;
deremot har han dels här i nu i frågavarande arbete, dels i den
danska tidskriften" Vor Ungdom (Kjöbenhavn 1880) uttalat sig
emot Spencers etiska system, som grundar sedligheten endast på
sympatien. Sociala, eller såsom man börjat kalla dem, altruistiska
känslor och drifter äro hos alla besjälade väsen lika ursprungliga
som de egoistiska. Individet är med så starka band fästadt vid
slägtet, att det för att trygga dess bestånd drifves till de största
uppoffringar. Redan i den erotiska känslan och i moderskärleken
visar sig sympatiens makt, men ännu tydligare och renare
framträder den i familjen. Och ifrån familjen utbreder den sig öfver allt
i vidare kretsar, tills den omfattar ej blott stammen och
konfessionen utan slutligen hela menskligheten. Etisk blir nu, enligt
Høffding, sympatien derigenom, att hon föranleder oss att betrakta
vårt handlande från en mera omfattande ståndpunkt än vår
individuella existens och dess intressen. «Det etiska ligger alltså
egentligen icke i sympatien utan i det förhållande titi ett mera
omfattande sammanhang, hvaruti vi, ledda af denna, finna oss
försatta» (Vor Ungdom, sid. 7). Den etiska känslan skall alltså icke,
såsom den Spencerska sympatimoralen fordrar, sammanfalla med
sympatien. Denna är nämligen, säger han (anf. st.), såsom känsla blind;
ett omedelbart och oreflekteradt hängifvande åt densamma skulle
medföra instinkthandlingarnes tillfällighet och oberäknelighet; sympatien
skulle — hvilket den också såsom ovislig filantropi verkligen gör —
lika ofta skada som gagna. Icke sympatien ensam utan föreningen af
sympati och visdom leder till de rätta handlingarne» (Psyk. s. 310).
Men då denna visdom väl egentligen icke kan bestå i annat än
insigten uti hvad som kan bereda alla i allmänhet och hvarje
enskildt individ isynnerhet den största möjliga lycksalighet, så synes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
