Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
literatur.
299
ställningen, tänkandet, fantasien o. s. v. innehålla skarpsinniga
iakttagelser och belysas genom intressanta exempel från en mängd
olika områden af lifvet. Vi måste här nöja oss med att hänvisa
till arbetet sjelft. Endast beträffande förnimmelserna af Hd och
rum skola vi med några ord antyda förf:s ståndpunkt. Den blotta
successionen, anmärker han med rätta, skulle ej kunna gifva oss
föreställningen om tid. Om intrycken a och b efter hvarandra
fullständigt och uteslutande upptoge medvetandet, så skulle, när
intrycket b uppkommer, a vara fullständigt glömdt,-och det
förnimmande subjektet skulle helt och hållet uppgå i det närvarande
ögonblicket En känsla eller förnimmelse måste under det a och
b succedera, qvarblifva i medvetandet och bilda liksom den fasta
bakgrunden för de hvarandra efterträdande intrycken. Denna
bakgrund eller herskande grundstämning är det alltså, som
möjliggör sammanslutningen af de succederande momenterna till en
enhet. Syntesen såsom medvetandets grundform gör sig sålunda
äfven här gällande. — Beträffande rumsförnimmelsen drager förf.
af en mångfald fysiologiska och psykologiska förhållanden den
slutsatsen, att vi icke omedelbart vid födelsen hafva en fullfärdig
rumsåskådning, utan att denna först småningom bildas genom
kombination af sensationer, som till qvalitet och intensitet skilja sig
från hvarandra. Till och med uppfattningen af den minsta yta,
säger han, innehåller, så vidt den förnimmes såsom utsträckt, en
flerhet af successiva förnimmelser. tMan kunde» säger han, till
och med påstå, att successiv och diskursiv uppfattning är en
nödvändig förutsättning för den verkliga rumsåskådningen. Att ett
ting är i rummet betyder, att det i. förhållande till andra ting
intager en viss ställning och att dess delar i förhållande till
hvarandra intaga en viss ställning. Man gör derför bättre att ej tala
om rummet en bloc, såsom fullständig enhet utan i stället använda
den mer elementära benämningen ställning. Man skall då inse,
att rumsuppfattningen hvilar på en jemförelse eller kombination.
Den kan derför icke vara för handen redan vid den första
omedelbara varseblifningen» (s. 245). Man ser alltså att förf.
alltjemt återkommer till syntesen såsom det ursprungliga i alla
själs-lifvets former och verksamhetsyttringar. Att åter medvetandets
syntetiserande verksamhet just antager denna form, att sålunda
de qvalitativt och intensivt åtskilda sensationerna ordna sig till
åskådningen af en bild, hvars delar falla utom hvarandra och
utom oss sjelfva, att de gestalta sig till ett sådant kontinuum som
vårt rum med dess tre dimensioner, detta är ett faktum, som står
som en oförklarlig rest. «Det måste», säger han, «bero på en
prædisposition, ett organiskt anlag» (sid 248). Enligt Herbert
Spencers utvecklingshypotes skulle rumsåskådr^ngen bero på en
instinktivt verkande förmåga, som-småningom under slägtets
utveckling uppstått, såsom ärftlig disposition fortplantats och genom öfning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
