Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
literatur.
319
till sin uppgift att med alla medel ej blott uttränga den nuvarande
svenska kulturen och dess yttringar i Finland, utan äfven söka att
ur dess historia bortresonera de förbindelser för sin andliga och
materiela odling, i hvilka detsamma står till sitt gamla moderland.
Kanske mindre bekant för den svenska allmänheten är, att
redan ännu längre pågått i Ryssland en liknande rörelse, hvilken,
med samma syfte gentemot den vesterländska kulturen i allmänhet,
har vis à vis Sverige en förbindelse, som på allt sätt måste
utplånas. Det är den gamla för vår historia ju ganska ärorika
berättelsen, huruledes vid midten af 800-talet en svensk man, Rurik,
jämte sina bröder och en skara landsmän grundat det ryska riket
såsom sådant, Gårdarike, hvilket sedermera genom upptagande af
slaviska, finska m. fl. element svält ut till nuvarande omfång
och betydelse.
Det är denna punkt, sjelfva begynnelsepunkten i ryska statens
historia, som slavofilerna och särskildt anti-norrmannisterna vilja
hafva bort eller åtminstone omkonstruera i sin anda.
Ofvannämda skrift är en gensaga mot alla de mer eller mindre lyckade
försök härtill, som gjorts af en talrik skara ryske lärde, och ehuru
den har det felet — och det är det enda — att icke vara författad
af en svensk man, så få vi dock lyckönska oss till att se den
i öfversättning införlifvad med vår literatur. Det är redan några
år sedan detta arbete af den förtjente danske språkforskaren och
historieskrifvaren i engelsk drägt kom i allmänhetens händer. Det
har derefter, ytterligare omarbetadt, utkommit på tyska och danska
och har nu med heder funnit en plats i samlingen tUr vår tids
forskning».
Förf. har i denna skrift sammanfört och kritiskt behandlat
bevisen för trovärdigheten af den gamle ryske krönikeskrifvarens
berättelse om Rurik och hans bröder — bevis, hemtade från såväl
språkvetenskapen som historien och arkeologien. Vi öfvertygas
först och främst att det folk, som hos grekiske och arabiske
författare under 9:eoch io:e årh. benämnes Eos eller Rus (ryssar), varit
det samma som i vesterlandet kallades norrmanner, nordmän, ehuru
namnet hos de förre begagnades blott om den i Kijev herskande
stam, som de lärt känna. Och ytterst öfvertygande bli de bevis,
språkforskningen framlagt i namnen på några af floden Dnjeprs
vattenfall, hvilka namn förekomma i kejsar Konstantin
Porphyro-gennetos’ omkr. 950 författade afhandling tom rikets styrelse»,
kap. 9 «om rhös» etc., och tydligen äro rent nordiska, t De utgöra»,
säger förf., tett af de mest slående bevisen för de gamle ryssarnes
skandinaviska härkomst och anti-normannisterna hafva knapt vågat
bekämpa dem.»
Till ’samma grupp af bevis höra äfven de personnamn, som
förekomma i Rysslands historia i bortåt ett par hundra år efter den
nämda invandringen af Rurik. Det är ej nog med att många af
Ny Sv. Tidskr. 4:e årg:s 4:e häft 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
