Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
literatur.
325
Mera ofta förekommande i fornspråket, har den i ett och annat
talesätt bevarats äfven i den moderna svenskan. T. ex. t jag
gjorde detta honom ovetande
tHar man nu», heter det vidare, tlärt sig bortåt tretio
hufvudregler om ablativen, lika många om genitiven, samt åtminstone
hälften så många om dativen, så är det bra ledsamt att ej ens
kunna säkert skilja mellan en genitiv och en dativ» o. s. v. Herr
Hedin, som själf bättre än andra vet, att här fins mycket, som är
Qfverdrifvet, behöfver väl icke erinras om att i vår tskolfilologis
påfliga syllabus», Ellendt-Seyfferts grammatik, hufvudreglerna om
ablativen äro icke tretio utan tretton och att uppgifterna om
genitiven och dativen tarfva en reduktion i samma skala.
Med några exempel ur sin älsklingsförfattare Vergilius styrker
herr Hedin dessa påståenden om latinets otydlighet. T. ex.
do-num Minervæ (Æn. II, 31). I trots af sitt påstående, att «i ett
lefvande språk finnes ingen dylik osäkerhet», medger herr Hedin
utan tvifvel, att på svenska Minervas skänk kan beteckna såväl en
skänk af Minerva som en skänk åt Minerva. Samma tvetydighet
inträffar med latinets donum Minervæ. På det anförda stället
kan nog meningen vara: en skänk åt Minerva. Herr Hedin har
sannolikt fuYinit denna tolkning i någon kommentar och däraf
dragit den förhastade slutsatsen, att då måste Minervæ vara dativ,
hvarför han utropar: tgenitiv eller dativ? det är frågan». Men
vare sig meningen är en skänk af M. eller en skänk åt M.y så är
nog Minervæ genitiv i alla fall. Väl må det vara ledsamt, att
herr Hedin här; icke kan skilja en genitiv och en dativ; men icke
bör grammatica latina ensam bära skulden för den ledsamheten.
Såsom ytterligare bevis på latinets bristande »åskådlighet»
anföres vidare, att olim betyder både tfordom» och »framdeles». Olim
motsvarar helt enkelt svenskans en gång, hvilket ju lika väl kan
användas om förfluten som om tillkommande tid och således ibland
vara liktydigt med tfordom,» ibland med t framdeles». Hvilketdera
i hvarje särskildt fall är händelsen, det kan man i latinet ganska
tåskådligt» se af verbet, som i förra fallet står i tempus för
förfluten tid, i senare fallet i futurum. Genom dessa argument har
möjligen herr Hedin styrkt den rätt, han sid. 61 yrkar, att i
dessa frågor föra ordet såsom representant för t alla svenska barn»;
men skola dessa puerila funderingar utgöra ett prof på tvår tids
forskning» på detta område, så medgifves, att det är långt
kommet med tklassicitetens förfall». Jag tror dock snarare, att man
på herr Hedins språkforskning kan tillämpa det omdöme, han
själf fäller om samtliga latinska skolgrammatikor, Madvigs
inberäknad, att taf språkvetenskap i modern mening finnes där
bokstafligen intet, icke en skymt, ej minsta fläkt».
Härefter följer en afdelning tom den klassiska literaturens
formskönhet» och en om antiken såsom mänsklighetens guldålder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
