Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33°-
literatur.
«Ej minst bland märkvärdigheterna i denna märkvärdiga lära
om de latinska böjningsformernas åskådlighet är den, att samma
relation uttryckes genom olika böjningar, och att samma
föreställning skall hos barnet uppstå vid olika ordformer. Om man visar
barnet ena dagen en kyckling och andra dagen en katt, samt
säger, att namnet på båda är räf, så tror jag icke, att den
begynnande naturforskaren härigenom får någon väsentlig »åskådlighetens»
hjälp till sina zoologiska föreställningars utveckling. Men
*kun-skapsobjektets åskådlighet» lär väl vara helt annorlunda beskaffad
i latinska grammatikan, än eljest». Jag undrar i hvilket språk ej
detta inträffar, att samma föreställning skall hos barnet uppstå vid
olika ordformer. Jag vore herr Hedin tacksam, om han kunde
gifva exempel på en enda tanke på hvilket språk som helst, som
ej kan uttryckas på mer än ett sätt. Men så snart detta inträffar,
att samma tanke kan utsägas på mer än ett sätt, då inträffar ock
detta vidunderliga, att samma föreställning skall hos barnet uppstå
vid olika ordformer. Vi betrakta det af författaren anförda
exemplet: Ei morbo nonien est avaritia, som äfven kunde heta Ei
morbo — av ar i tiæ. På svenska möter oss samma öfvernaturliga
fenomen: denna sjukdom eller åt denna sjukdom har man gifvit
namnet girighet eller girighetens namn eller namn af girighet.
Ena gången: denna sjukdom, och den andra: åt denna sjukdom;
ena gången: namnet girighet\ och den andra: girighetens namn,
och den tredje: namn af girighet, former väl icke mindre olika
än avaritia och avaritiæ, och ändock beteckna de samma sak,
eller, som herr Hedin så träffande anmärker, ena dagen en
kyckling och andra dagen en katt, och namnet på båda är räf.
Därefter vänder sig författaren mot den förfärliga ablativus
absolutus, som sedan ofta framdrages såsom all obegriplighets
inkarnation. Den kan, säger han, på svenska återgifvas med en hel
mängd olika vändningar, hvilka utmärka ej oväsentliga skiftningar
af en och samma mening, utan helt olika betydelser. De
väsentligen olika betydelser, som här kunna ifrågakomma, äro »under
det att» och «efter det att», hvilka betydelser verkligen äro sins
emellan oförenliga. Hvilkendera i ett särskildt fall är den
användbara, finner äfven den mindre öfvade latinaren lätt nog
där-utaf, att det i förra fallet står præsens participiumy i senare fallet
perfectum. Denna konstruktion, säger författaren vidare, vitnar
om latinets ovanliga förmåga att bärga sig med litet. Men vet
då icke herr Hedin, att man äfven i latinet kan i stället för abl.
abs. sätta en bisats och inleda en sådan bisats med minst lika
många olika konjunktioner, som de af herr Hedin uppräknade
svenska. Det kan äfven vara skäl att påminna, att en dylik
par-ticipialkonstruktion med samma mångtydighet finnes i det för sin
logiska fulländning med rätta prisade franska språket. Ja icke ens
för vårt språk är detta slags konstruktion alldeles främmande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
