Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33°-
literatur.
nåde 1836, att han i ett kloster i Portugal hade funnit en
handskrift, innehållande hela Philons arbete. Denna nyhet väckte
naturligtvis stort uppseende bland filologerna, och ehuru några genast
funno detta fynd förknippadt med många misstänkta
omständigheter, önskade man dock i vetenskapens intresse, att misstankarne
måtte finnas ogrundade. När följande året Wagenfeld utgaf
den grekiska texten, plockades verkligen c fjällen från herrarnes
ögon». Af handlingarna i detta mål har jag blott tillgång till
Otfried Mtillers recension af samma år, som Wagenfelds bok
utkom (1837), och där ser man, att den thögre kritiken» verkligen
var i stånd att utreda denna sak. Utan alt ordande om
forntidens anda uppställer O. Müller den enkla frågan: huru stämmer
språket i Wagenfelds bok med de fragment af Philons verk, som
finnas hos Eusebios? Det stämmer blott alt för väl. Det stämmer
så väl, att när Eusebios anför Philons ord i oratio obliqua: «han
säger, att» o. s. v., återfinnes samma ställe hos Wagenfeld likaledes
i oratio obliqua l Dylika argument voro verkligen afgörande. Detta
om sakförhållandet. Låt oss nu betrakta herr Hedins bevisföring.
Antaget, att hela den lärda väflden förts bakom ljuset af
Wagenfeld, skulle väl däraf följa, att alt tal om tförtrolighet med
antikens anda» är humbug? Kunde det ej möjligen bevisa, att
Wagenfeld så satt sig in i antikens anda, att han lyckats åstadkomma
ett verk af äkta antikt skaplynne? Och vidare är här ej fråga om
ett grekiskt originalverk, utan en öfversättning från feniciskan, med
hvars «anda» vi icke fcunna bli bekanta just på grund af bristande
literära minnesmärken. Men att begära, att någon genom studiet
af grekisk literatur skall komma så in i den grekiska forntidens
anda, att han kan döma om «andan» i ett feniciskt arbete, det är
ännu mera cmakalöst» än alt det oförstånd herr Hedin tillskrifver
clatinpedagogerna». Den ståtliga argumentationen afslutas med ett
triumferande tillkännagifvande, att här svek tandan» de klassiska
filologerna. Det tyckes snarare som herr Hedin själf skulle ha
mistat andan under sin väldiga spärr-ridt mot klassiciteten.
Om möjligt ännu mera befängd t är det följande stycket, där
förf. gör sig lustig öfver att edet lysande, klassiska Christ Church
College i Oxford drog i härnad till förmån för Phalaris bref».
Här är det dock fråga om ett arbete, som verkligen är en antik
produkt, ehuru ej af Phalaris, utan sannolikt från retorskolorna
under kejsartiden. Om man besinnar, att själfve PiUtarkhos, som
väl ej var alldeles främmande för antikens anda, såsom källor för
sina biografier begagnat dylika i retorskolorna komponerade bref,
så må vi förlåta de gamle Oxfordfilologerna, att de ej voro så
mogna i den historiska kritiken, som då ännu låg i sin linda.
Jag kan ej spara mig nöjet att anföra de ord, hvarmed förf.
afslutar detta stycke. «Då inträffade ett af den klassiska tandans»
utomordentligaste äfventyr, fullt jämförligt med Don Quijotes och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
