Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
marmofcengeln.
333
med pickelhufva mysande nicka ur hvar vrå, och jag känner icke
alls någon undran öfver att mången ännu fins som tror på
tomtar.
Ett sådant hus var min vän Roberts hem, och hvar dag der
förekom mig som en vacker sommardag fastän det utomhus var
både snö och is.
En af glanspunkterna i mina hågkomster från dessa dagar
utgöres af den nyss nämda December balen, och det är egentligen
till denna jag ville komma.
Balen firades under en af aftnarna mellan jul och nyåret.
Lokalen var stadshusets festvåning, och balens ändamål var icke
blott att de besökande skulle roa sig, utan äfven att behållningen
af inkomsterna skulle användas till ett barmhertighetsverk. Derför
var också gästernas antal mycket stort, ty den som icke kom af
den förra bevekelsegrunder kom dock af den senare, och på
sådant sätt vans i alla fall balens syfte.
Det var naturligt att jag skulle följa min vän Robert och
hans anhöriga dit. Stor älskare af dans var jag visserligen icke,
men så mycket mera af täcka ansigten, smakfulla toiletter, ledig
och angenäm umgängeston, och man lofvade mig att ingendera
delen komme att fattas.
Verkligheten motsvarade också fullkomligt förväntningarna,
ehuru det här är omöjligt att ingå på alla de prisvärda
enskildheterna. Vare det nog sagdt att salongen var ståtlig och för
tillfallet dekorerad med vackra växter, musiken utmärkt, lyxen i
drägter lagom stor, ej onaturlig, och framför allt de skönas antal
betydligt.
Balen började med en polonäs, i hvilken i främsta rummet
äldre herrar och damer deltogo. Det var en ståtlig rundgång
kring salen med då och då en maklig sväng, när tvenne par
kommo mot hvarandra. Smycken blixtrade, atlasklädningar frasade
och uniformer och frackar gledo ledigt om hvarandra i den
glänsande samlingen.
Kort derefter voro lifligare danser i full gång. Smärta
gestalter med strålande ögon och ljufva leenden sväfvade i vimlande
mängd förbi mig, der jag råkat stanna för mig sjelf i ett hörn af
salongen.
Såsom främling kom jag mig icke strax för att dansa. I dess
ställe stod jag en god stund och lät med välbehag, likt en
drömmande Aeneas i Didos tempel, själen förnöja sig åt den vackra
taflan framför mig.
Det var i synnerhet en bild deri som med stor makt fängslade
min uppmärksamhet.
— Nå Clas, ämnar du inte dansa? hörde jag Robert fråga
invid mig under ett uppehåll emellan danserna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
