Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
334
Marmorengeln.
— J°> svarade jag dröjande, men jag känner ju så få af
damerna.
Min blick följde ifrigt den bild jag nyss nämt. Det var en
mycket ung flicka, utsökt väl klädd och vacker som en dag. Jag
var så upptågen af hennes betraktande, att jag föga tänkte på hvad
jag svarade.
— Hvafalls? utropade Robert förvånad. Känner du få? . . .
Än mina två systrar? Än brukspatron F:s flickor? ... Än
fröknarna A.? . . .*Än fröknarna B.? . . . Än min kusin?
— Nej förlåt mig! Jag tänkte på något annat och svarade i
fàvitsko. Jag s&ll strax bjuda upp.
— Stå då inte och stirra, utan skynda dig! Här är godt om
kavaljerer och ingen tid att förlora för den som inte vill bli utan.
Önskar du bli förestäld för någon särskild, så säg bara åt mig.
— Välan, kan du presentera mig för den der flickan med
det ljusa håret och de breda hvita spefsarne på klädningen ? Jag tror
aldrig jag sett något så fint, älskligt och sprittande på en gång.
■— Hvem menar du? frågade Robert och satte på sig
pince-nezen för att titta åt det håll, dit jag tecknade med ögonen.
— Jag menar henne der, som stöder sig på armen af den
långe gråhårige officern i husaruniform Ser du inte hur hon ler?
Se hvilka ögon! Den gamle är förmodligen hennes far. Känner
du henne? Säg, skynda dig!
Han såg på mig leende och svarade:
— Du har minsann både höga fordringar och godt öga.
— Hur så? frågade jag litet brydd.
— Åh, blott derför att den der flickan helt enkelt redan är
allmänt erkänd som drottningen på balen och dertill är den allra
rikaste arftagerskan här i orten. För öfrigt heter hon Inga von
W. och är enda dottern till öfversten och baronen på H. Men
vill du veta mer och bli presenterad, så säg åt min yngsta
syster Charlotte, som varit hennes skolkamrat. Jag sjelf är henne
obekant.
Han försvann, ty dansen började åter. Jag hastade att
uppsöka fröken Charlotte, fick en dans med henne och var
verkligen så lycklig att under nästa uppehåll bli förestäld för den
sköna Inga.
— Ingen dans ledig! svarade hon på min ödmjuka förfrågan
och ögnade på sitt danskort.
Jag blef naturligtvis nedslagen och framstammade min ledsnad.
— Jo, vänta! svarade hon med ett förtjusande småleende och
alltjämt med ögonen på danskortet. Tredje valsen på andra
afdelningen har jag ju inte upptagen.
Nu lyfte hon sina ögon mot mina. Hvilka klara, blyga,
milda blickar! Jag såg en djup, skön himmel skymta bakom dessa
stora, strålande stjernor, som sågo så vänligt på min ringa person.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
