Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
marmorengeln.
337
— Var god och för mig bort till den der estraden; der sitter
min mor, och hon vinkade mig.
Bland en rad af förnäma satt en ståtlig fru i mörkgredelin
rnoiréklädning och juvelgarnityr i håret. Det var friherrinnan von
W; och då vi stannade framför henne, blef jag af Inga genast
förestäld. Jag framsade några ord om äran och nöjet att hafva
fått en dans med unga fröken, men friherrinnan svarade mig blott
med ett nådigt leende och yttrade till sin dotter:
— Inga, gör dig i ordning, så att vi få resa hem nu!
— Lilla älskade mamma! hördes i ömt bedjande ton från
Inga, låt mig blott få dansa den här polkan som kommer nu.
Jag är uppbjuden.
— Af hvem?
— Af löjtnant D. svarade .Inga sakta och såg ned.
— Fastän du redan dansat två danser med honom och fastän
du vet både pappas och min vilja? Det ljöd som en kall stålklang
i friherrinnans röst, och man tyckte sig liksom höra hur
stolthetens örn från sin luftiga höjd gaf ett susande vingslag. Den
nobla frun drog en af svarta perlor glittrande spetsmantilj öfver
skuldrorna och reste sig.
— Söta, älskade lilla mamma, bara den här enda dansen!
Jag drog mig några steg undan och märkte straxt invid mig
den der stora husaruniformen och det gråa håret, som voro
attributen till öfversten och baronen på H.
— Ämnar du göra din mamma emot, Inga?
I hans stämma märktes både förvåning och förtrytelse, men
ej en skymt af faderlig välvilja. Hans ögon voro dessutom små
och halfslutna, så att han kanske derför icke såg hur ledsen
Inga var.
— Förlåt mig, goda pappa! sade hon ödmjukt och vände sig
om. Jag är straxt färdig. Jag skall endast hämta min solfjäder.
Hon gick förbi mig för att inträda i en af de mindre
salongerna, men möttes straxt af löjtnant D., som troligen märkt och
förstått hvad som tilldragit sig.
Han lemnade henne solfjädern, och de utbytte ett par ord.
Jag kunde naturligtvis ej höra hvad de sade, men jag såg hur
de ett ögonblick tryckte hvarandras händer. Den unge mannens
ansigte var blekt och jag tyckte att Inga hade tårar i ögonen
Båda kände det kyliga moln, som trängde sig mellan deras
hjertan.
När Inga var borta tyckte äfven jag att balens nöje var
förbi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
