Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336
marmor eng eln.
kärlek, sora ändå ej bar sig sjelf till torgs, som knappast kunde
märkas af en oinvigd, än mindre såra, och som kanhända derför
redan i känslan af oöfvervinnerliga hinder bar sitt vemodsdrag
inom sig.
Jag vågar smickrande säga om mig sjelf att jag var till min
natur hvarken öfversittare eller begabbare. Hvad jag såg väckte
för den skull min odelade vördnad, och jag kände mig berörd af
en känsla liksom af något rent, okränkbart, heligt. Min beundran
för Inga var långt ifrån minskad, men min omåttliga nyfikenhet
för hennes lilla kärlekssaga blef på en gång liksom ångerfull och
slog förlägen ned ögonen.
Efteråt har jag förstått att jag var i närheten af tvänne
hjertan, i hvilka den sanna kärleken redt sig ett bo, och att det var
fläkten af dess ljufva anda som af en händelse kom att vidröra
min själ och stämde henne till uppriktig, nästan andaktsfull välvilja.
Jag kunde omöjligen känna mig afundsam längre. Jag
önskade blott att ödet hade satt mig till den makt som skulle
bestämma öfver dessa båda hjertan. Hvilken sällhet det skulle varit
att få tillknyta det band, hvarmed en osynlig verld redan kringväft
dem! Och hvad jag tyckte synd om föräldrarne, baronen och hans
friherrinna, som icke hade förstånd att värdera den skymt af en
renare verld som bröt fram så omedelbart i deras närhet.
Att försöka skildra min dans med Inga vågar jag ej. Hvem
som helst vet hur ljuft det är att lägga armen om en ung qvinna
och flyga bort med henne vid toner af en lekande musik. Man
kan drömma tjusande drömmar om sällhet, när en rund arm
hvilar mot en skuldra och ett litet fint tecknadt hufvud på en mjuk
hals böjer sig med en behagfull lutning mot ens eget. Men när
hvarje drag derjemte liksom skimrar af oskuld och hvarje min
tydligen är reflexen af en själ, som endast fylles af tankar på det
som är älskvärdt och mildt och uppriktigt, först då anar man. att
himmelriket äfven här på jorden är en möjlighet. Är man
©förderfvad till sin känsla, tycker man sitt hjerta svälla af glädje och
lefnadslust. Är man mera förtrogen med de sämre begären, så
blir man ändock i ett sådant ögonblick tyst och blyg. I bägge
fallen tycker man att något högre är en nära, och man förstår att
om det någonsin skall komma till en och slå rot i ens själ, så
skall detta ske genom en qvinna.
Måhända äro dock för något hvar dylika ögonblick mycket
sällsynta, och derför glömmer man dem ej så lätt. För mig blef
åtminstone denna dans med Inga oförgätlig. Hittills har jag ej
upplefvat något som utplånat intrycket deraf, och dock hafva rätt
många vintrar gått sedan dess.
När dansen slutat och de dansande paren begåfvo sig ur
salongen in i de öfriga rummen, sade Inga, som midt under vårt
lifliga samtal tittade bort och blef allvarlig:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
