Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
marmorengeln.
339
Äfven märkte jag att det var baronen, hennes fader, som var
med, fastän jag icke straxt igenkänt honom. Han hade ännu
sin stolta raka hållning, men föreföll mig blott något mera grå
både till ansigtsfärg och hår.
Trots min arbetsdrägt och de mätningsinstrument jag höll i
händerna var jag färdig att skynda fram och underrätta mig om
fröken Ingas tillstånd, men jag insåg strax att detta skulle varit
opassande och hejdade mig, nöjd med den blick och det leende
jag fått.
Kupédörren stängdes i det samma och afgångssignalen gafs.
När tåget rullat bort gick jag fram till stationsinspektoren och
frågade: v
— Det var ju fröken von W. och hennes fader som stego
på tåget?
— Ja, det var fröken Inga med båda sina föräldrar. Känner
du henne?
— Helt obetydligt. Jag har blott sett henne en gång förut,
men ett sådant ansigte glömmer man ej så lätt.
— Känner du! . . . svarade han småskrattande. Nu torde
du emellertid inte få återse henne så snart.
— Hur så?
— Derför att föräldrarne, som alla somrar pläga vistas på
det en half mil härifrån belägna säteriet . . . holm, nu afreste
med henne utrikes, till Italien har jag hört, för att vistas borta
minst ett år.
— Är det för hennes helsas skull? frågade jag tveksamt.
• — Dels det och dels, efter hvad det sägs, för att böta hennes
tycke för en viss löjtnant D., som två gånger friat och båda
gångerna fått föräldrarnes bestämda afslag.
Han gick ifrån mig, och mitt arbetståg signalerade ut på
spåret. Jag skyndade dit öfver för att intaga min plats på en
öppen vagn bland diverse arbetsverktyg, syllar och skenor, medan
tankarna ännu af sig sjelfva ilade tillbaka till mitt första möte
med Inga och hennes hjertas vän.
III.
Min hågkomst af Inga von W. fick sedermera på lång tid
icke någon vidare näring. Min verksamhet förde mig nämligen
dels till aflägsnare delar af landet och dels äfven för trenne hela
år till vårt grannland Norge, der jag likaledes vid en jernväg
hade anställning och gick att öfva mig i bergsprängning och tun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
