Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
marmor eng eln.
nelarbete. Om Inga hörde jag der naturligtvis aldrig talas, och
såsom en praktisk man, hvars enda tidsenliga uppgift var att
förtjena pengar, spilde jag föga tid på bleka ungdomsminnen. Jag
trodde tvärtom att intresset för Inga och hennes öde var hos mig
för alltid skrinlagdt, eller rättare, jag trodde derom ingenting alls,
ty mina tankar hade ständigt med andra och gedigna saker
att göra.
Men så flyttade jag åter till mitt hemland och såg mig till
och med i stånd att öppna egen ingeniörsbyrå. Jag fick mycket
arbete, hade flere biträden och böljade få erfara, hur behagligt det
är att ha lyckan med sig och inhösta bra vinst på sina företag.
Detta hör emellertid egentligen icke hit. Jag nämner det
blott för att förklara, hur jag småningom kom att antaga den
utmärkt förståndiga vanan, som kännetecknar hvarje väl rangerad
man, att minst en gång om året för några veckor vända sitt
vanliga arbete ryggen för att uppfriska själ och kropp så att de ej
för snart utslitas.
Min ferietid förlade jag till början af hösten, en årstid som
med sina vexlande naturfärger och sitt stämningsfulla skaplynne alltid
lifligt tilltalat mitt sinne.
Saken var äfven den, att jag ständigt haft stor kärlek till
jagt, och följaktligen passade början af hösten än bättre till min
ledighetstid.
Härmed tror jag mig också hafva gifvit en lätt begriplig
förklaring på den omständigheten att jag en vacker Septemberdag
befann mig tillsammans med min gamle vän Robert E., ströfvande
omkring i skog och mark med jagtgevär på skuldra och
hundkop-pel vid sidan.
Robert, som gått den medicinska vägen och förmodligen
derför behöft en mycket lång studietid, hade för icke så länge sedan
blifvit distriktsläkare på landet och bodde i en vacker trakt, tre
mil från sin födelsestad * * g. Han var fortfarande ungkarl
liksom jag, och som vi på flere år endast flyktigt sett hvarann en
gång, blef jag högst angenämt berörd af en skrifvelse från honom
med uppmaning att, när jag finge lust och tid, komma och helsa
på honom i hans eget nya hem och åt gammal vänskap och
gamla minnen egna några dagar, hvilka till omvexling äfven komme
att medföra ett och annat jagtparti.
Hur gerna jag följde hans uppmaning och hur jag blef
mottagen i hans hvita, rymliga boställsbyggning, är öfverflödigt att
beskrifva.
Jag hörde straxt att både han och hans syster Charlotte, som
förestod hans hus, der tillhopa deponerat hela det arf af smak,
komfort, behag och hjertlighet, som kommit dem till del från
fädernehemmet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
