Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
344
marmor eng eln.
— Han sora hade den älskvärda dottern, den sköna Inga?
frågade jag vidare.
— Alldeles! nickade Robert utan att se upp.
Det ljufva, på länge ej rörda minnet drog åter en gång förbi
min syn. Jag såg den hvirflande dansen och Ingas älskliga leende,
då hon räckte sin käresta solfjädern. Jag såg hennes ömma,
sorgsna afskedsblick, då de måste skiljas. Jag mindes hennes tysta
helsning, den skära hyn och den vacklande gången vid vårt sista
möte å jernvägsstationen, och en smärtsam aning flög genom mitt
sinne. Nästan darrande skyndade jag öfver för att läsa på gafveln
af sockeln, och när jag böjde mig ned öfver staketet för att
tydligt kunna se de små inhuggna guldbokstäfverna, kände jag redan
att det blott vàr för att få aningen bekräftad. Det stod:
»Här hvilar stoftet af Inga von W. . . .»
När jag reste mig upp, syntes marmorengeln för mina fuktiga
ögon som en symbol af det oskuldsblida, himmelsrena, som
skyndsamt ville flyga tillbaka mot ljuset, medan det har så svårt att
dväljas i kölden och skuggan och mörkret här nere.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
