Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34»
ströftäg i vår unga literatur.
de sjelfva känna sig nära döden och då ändtligen tillåta
flickan att taga den man, hon trofast väntat på i åratal, — och
ännu hårdare fäder, som af ren sjelfviskhet hindra sina döttrar
frän att bli lyckliga, — till dess flickan efter tiotal af år
ändtligen bryter sina bojor och flyr till sällhet och samvetsqval,
hvilka senare ej släckas förr, än den härde fadern omsider
veknar vid åsynen af sin lille dotterson, som bär morfars
namn och lärt sig att akta och vörda det. Men dåliga
karaktärer skildrar hon ej och knappast dåliga eller ens svaga
handlingar. Blifva menniskorna bedragna på det, som var
deras lifs mål, så veta de att manligt dölja sin sorg, och i
sjelfva verket förefalla de nära nog lika lyckliga ändå, fastän
de jordat sitt hopp.
På qvinnan tror H. obetingadt. Hennes qvinnor äro goda,
genomsanna, ibland stelt imponerande, ibland små pigga,
lifliga, naiva varelser, alltid glada åt lifvet, och hågade att
för-lofva sig men för öfrigt nöjda med sin verld, sådan den är.
Hon tror också på mannen. Hennes män arbeta, göra
skäl för sig i lifvet, äro goda vänner och skrifva långa bref,
äro oftast belåtna med sin verld och alltid hågade att förlofva sig.
Någon gång gör förstås den unge mannen ett försök att
tro menniskorna om ondt, att bli melankolisk och likgiltig,
men detta är aldrig allvarsamt menadt, det är ingenting annat
än ett litet koketteri, som blott varar, till dess han cn vacker
dag råkar Atentie, den der smärta, sköna, gullhåriga flickan,
som tar hans hjerta med storm och i ett nu vänder upp och
ner på alla hans grundsatser.
Då upptaga han och hon några sidor med tal om allt,
hvad de kunna hitta på, hon ber honom om en mängd
smä-tj ens ter, finner sig belåten med hans sällskap, visar sig «nöjd med
hans uppförande», lyssnar uppmärksam på hans råd, »kort sagdt,
gör allt, som bör göras för att öfvertyga en förnuftig
menniska om att hon älskar honom». Det är så enkelt. Men han
hör ej till de förnuftiga, ty han förstår henne ej, vågar ej
förstå utan söndersütes af tusende små hjerteqval, dem han
gerna biktar muntligt eller skriftligt för en vän, och oroas
af många onödiga små strider och tvifvel, som lätt
undanröjas. Ty bäst det är kommer en förklaring, som med ens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
