- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1883 /
349

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

34» ströftäg i vår unga literatur.



ställer allt till rätta, ett frieri, som slutar med en bekännelse
från hennes sida, att hon länge väntat derpå, — hvarefter
hon döljer sitt rodnande ansigte vid hans bröst och skrattar
af fröjd, »så att det säger kluck i henne».

Men historien är ej slut förr, än läsaren fått titta in i ett
förtjusande litet hem, der ett par yra glada barn tumla om,
och der han far förnya bekantskapen med hjeltinnan, nu en
ung moder, omstrålad af «fyllig, jublande lycka», och skaka
hand med hjelten, som har qvar sitt godhjertade leende och
sin allvarliga, trofasta blick. Berättelsens form vexlar liten
smula liksom scenerierna. Det är i en dansk provinsstad, i
"Köbenhavn eller på Jylland, der bokarna stå med höga
kronor, der luften är ren och fjorden ligger glimmande i
solskenet, — eller på en resa i södern, i Schweiz eller Venezia
eller hvar som helst. Ungdomskänslorna äro alltid de samma,
öfver allt går kärlekens uppvaknande till på enahanda vis,
öfver allt måtøs dess idyll med samma färger och utspelas

dess komedi efter samma regler.

* *

*



ff. är gerna utklädd till karl. «Jag» är ej sällan med i
berättelsen, ibland har till och med «jag» en hustru, men aldrig
är »jag» klädd efter någon modejournal för damer, och aldrig
har tjag» någon man.

Såsom masculinum uppträder ff. än för att köpa en
landtegendom, än för att studera arkeologi och än af andra
orsaker. Hon råkar dä oförmodadt en gammal vän eller
lyckas göra en intressant bekantskap. Och vid första lägliga
tillfälle passar den gamle vännen eller den nya på att berätta
sin lefnads historia, det vill säga historien om sin kärlek. De
ha alltid så mycket att berätta. De berätta, då de spatsera
i Hyde Park, der vagnarna defilera förbi och folket trängs,
när de sitta vid spiselelden och snö eller regn piskar på
rutorna, efter middagen vid cigarren och likören eller mellan
fyra ögon i sängkammaren, sedan alla andra gått och
lagt sig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 19 11:15:55 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1883/0355.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free