Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34» ströftäg i vår unga literatur.
snälla gamla onklar och sina genomhederliga unge män, som
lida af hopplös kärlek, tröstas af farbröderna och sedan, då
ett par blad vändts om, jubla, när hon med guldhåret gifver
sig på nåd och onåd och beskedligt kommer och lägger
armarna om hans hals och gömmer hufvudet under hans
skyddande vinge. Och ett par år efteråt kommer hon liksom de
andra hjeltinnorna fylligare än förr och bärande på ett litet
barn, som hon ammar sjelf.
Den, som är lycklig, vill se andra lyckliga omkring sig.
* *
*
Visst är skilnaden stor mellan dessa noveller och H:s
lyriska dikter, skrifna på författarinnans modersmål och
utgifna i Köbenhavn, hvarför de tyvärr ej få räknas till vårt
lands literatur.
Här framträder H. i sin fulla kraft, här gifver hon sig
hel och hållen, låter hjertat tala och räcker oss frimodigt
båda händerna, — medan vi blott på vederbörligt afstånd få
buga oss för novellernas författarinna.
Här är hon den ädla qvinnan, som känner lifvet och
menniskorna, som vet att se igenom skalet och att sätta föga tro
till det istäcke, som bredt sig öfver elfvens skum, till de
vågor, som frusna ha slutit sig om hjertats tysta sorg. Hon vet
medlet att möta motgången, att stilla hjertats brusande
böljegång, hon motser med oförfärad blick det, som skall komma,
gläder sig, som endast ett godt sinne kan gladas, öfver
ungdom och fägring och flätar nöjd skogens alla doftande
blommor i en enda krans. Hon grubblar ej öfver det, som ligger
öfver hennes synvidd, och söker ej tränga ned i de dolda
djup, der själens böljor gå, men hon förstår att varmt älska
äfven det, som skall blekna bort likt en drömbild, hon kan
fullt och helt njuta af lifvets bästa ögonblick, fastän de förgå
hastigt likt stjernskott, och hon vet, att morgonstjernan skall
segra öfver nattens skuggor.
Och pekar hon någon gång med dyster blick på hjertats
skatter, som dess egare förödt och kastat ut för himlens alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Nov 19 11:15:55 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1883/0359.html
