Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34» ströftäg i vår unga literatur.
en debutant, och man uttryckte sin i sanning berättigade
förhoppning om, att detta förstlingsverk skulle vara början till
en vacker skriftställarbana.
Märkligt hade det varit, om denna bok varit ett
förstlingsarbete, märkligt men också nära nog omöjligt. Förf. till
Ur lifvet hade innan hon utgaf denna bok under ej mindre än
tretton års tid försökt sig inom olika diktområden och under
flera olika signaturer. Men redan i hennes allra första
små-skizzer dölja sig bland allt omoget tankar af verkligt djup,
och redan då röra sig hennes små utkast kring ämnen,
liknande dem, som hon nu senast med så stor framgång satt
under debatt. Ty hon har en afundsvärd förmåga att finna
tilltalande ämnen af allmänt intresse.
År 1869 utkom Händelsevis, ett litet häfte af Carlot. Det
var tre berättelser, den första en ren bagatell om en
obetänksam flicka, som för att pröfva sin fästmans kärlek sänder
till honom på omvägar ett bref, hvari hon förklarar, att hon
tar honom endast för hans penningars skull. Hon blir
mycket förvånad, när han genast efter mottagandet af detta bref
bryter förlofningen. «Hvem kunde tro, att han skulle ta saken
så allvarsamt?» Hon ångrar sig och sörjer, och han sörjer
också meir låter till slut beveka sig och far en hustru, som
efter denna pröfning blir ett mönster af klokhet och förstånd,
«en förträfflig maka, styfmor och husmor».
De båda andra skizzerna äro märkligare, fast det är
mycket ofullgånget och ogenomfördt uti dem. Det är ju naturligt,
att lilla Mea skulle blifva butter, surmulen och inbunden, hon
som växte upp till samman med sina styfsyskon hos en
styfmoder, som aldrig älskade henne men som ansträngde sig
ständigt och jämt att behandla henne lika som sina egna barn.
Lilla Mea såg nog skilnaden, och denna är också allt för
uppenbar för läsaren, som finner modern något naiv, då hon
klagar öfver barnets köld och hårda hjerta. För faderns skull
ville Mea lägga band på sig, men det lyckades aldrig,
omgifven som hon var af personer, som aldrig förstodo henne
eller brydde sig om att förstå henne, än mindre visade henne
något tecken till kärlek. Men Mea var omöjlig, hon lekte ej
och hade aldrig roligt, utom då hon sof och fick drömma om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
