Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35°
ströftåg i vår unga literatur.
sin egen döda moder, om lycka och sol och kärlek, som ej
var till för henne. Hon kunde för en tid anstränga sig,
bemöda sig och visa flit för att glädja fadern, men då det ej
lyckades henne att vinna beröm och att gå om sina kamrater,
så föll hon snart tillbaka i slöhet, trodde sig oduglig, fick
bannor, blef trög och håglös och slöt sig allt mera inom sig
sjelf, hvilket emellertid ej hindrade henne att tala om för
styfmodern en dröm — som lilla Mea i verkligheten nog behöll för
sig sjelf — om moderns graf och om stjernan, der hon bodde,
om att hennes fader också var död och blef lagd i jorden och
stjernorna blefvo två, som vinkade åt henne i natten.
Nu följer ett motiv, som föresväfvat mer än en af våra
unga diktare och som kunnat gifva anledning till en skildring
med djup. Mea skall konfirmeras. Såsom alltid misstror hon
sig sjelf, strider och fruktar. Man fordrar, att hon skall
afgifva löften, dem hon tror sig hvarken ega vilja eller förmåga
att hålla, hon som är så vacklande i sin tro, så kärlekslös
och sjelfvisk. Är det rätt? frågar förf. Är det förnuftigt
ens? Hvad förstå barnen af det de lofva, derför att så är
brukligt, hvarför tvingas de att börja sitt lif med en lögn,
en offentlig lögn i den heligaste skrud?
Mea vågar ej, hon vägrar och blir nu naturligtvis bemött
både af styfmodern och af presten med härda ord och skarpa
förebråelser, derför att hon haft så föga förtroende till dem.
Det är en förträfflig situation, — skada att den blott är så
flygtigt behandlad och att författarinnans krafter, dä hon
skref den, ännu voro jemförelsevis så små. Modern, för
hvilken flickans uppförande synes som en skandal., presten, som
ser henne hemfallen åt onda makters herradöme, båda, som
under glädjetårar skulle välsignat henne, om hon med en lögn
på läpparna böjt knä vid altaret enligt skick och bruk! Och
flickan, modlös och vacklande, tror sig brottslig, då hon låter
sig ledas af sin sunda instinkt.
Så anmodas Mea att packa sina saker och skjutsas af
till sin mormor, som öppnar kärleksfulla armar emot henne
och slår upp dörrarna till sitt fredliga lilla hem på vid gafvel.
Der trifs flickan från första stunden, der skall Mea växa ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
