Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 66 ströftåg i vår unga literatur.
närsframtid, — nu, då han bönfaller henne om att stanna
och hon vet, att hon ej längre är honom ovärdig, är en
förskjuten varelse, nu kan hon gå. Men ej vid hans sida, ty i
hans famn skulle hon glömma sin lifsuppgift «och striden
skulle börja på nytt». Ensam måste hon gå men med sin
kärlek som skydd mot frestelserna, ty denna kärlek har lärt
henne, hvad sanning och uppriktighet äro, lärt henne att känna
sig sjelf, sin kraft och sin uppgift. Och då hon går, är hon
en helt annan än den tanklöst pratande teateringenuen, som
kommit några dagar förut in i det landtliga hemmet.
Ester är eh god karaktärsbild, rik på slående sanna drag.
Särskildt må vi nämna den scen, son> slutar första akten.
Hennes hängifvenhet för Helge och hennes tal om sin kärlek,
som verkligen går från hjertat, hennes lättsinniga pladder om
annat och hennes medvetna koketteri framför spegeln, hennes
undran, hvilken roll hon bör spela för att bli omtyckt af
husets folk. Så lägger hon sig på soffan, undrar om Helge
inte är road af att se på henne, medan hon sofver, blir
otålig, då han börjar tala om det passande, kastar föraktfullt
bort ljuset, som han räcker henne, och ämnar göra en
effektfull sortie som den förolämpade, — för att en minut efteråt
ångerfull bönfalla om hans förlåtelse och bedja honom tro
på hennes qvinlighet och hennes kärlek.
Styckets öfriga personer äro skizzerade. Fadern en nolla,
som har alls ingenting med att göra, — modern, den vanliga
modern, god och öm men svartsjuk på den, som tränger sig
mellan henne och hennes son, — lilla Agda, en frisk
företeelse med rätt lustiga uttryck, en liten intagande varelse, åt
hvilken Ester vågar förtro, hvad hon döljer för alla andra,
till och med för Helge, — bröderna, som äro mycket bra på
sin plats (det är ett fint drag, att de äro de första, som råka
i oenighet för Esters skull). Syster Elin är en gås, som bara
bråkar om sin älskade Sven och med sin sjelfviskhet och sin
svartsjuka blir löjlig, då hon talar om, hur Ester förstört
hela hennes lifs lycka, derför att hennes fästman i hennes och
andras sällskap vågar åka skridsko en afton vid fackelsken.
Han är för öfrigt vida trefligare än fästmön, fastän han svär
i damsällskap, — lugn som en filbunke, talar om sina mjölk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
