Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 66
ströftåg i vår unga literatur.
dessa typer från första akten, som kalla hvarandra fritänkare,
rationalister och läsa lagen för kamraterna i predikostil. Och
predikostilen har Nils inne, — det kommer sig kanske af
hans «kärlek» för prestyrket, — och det gör hans faders
gamla hjerta godt att höra honom säga svarfvade fraser om
sabbaten, som ringes in för honom vid pjesens slut.
De båda qvinliga motsatserna från Skådespelerskan äro
här omklädda till studentskan Gunborg, Nils* förkroppsligade
samvete, som säger honom, hvilken väg han bör gå, och
håller hans blick öppen för cnaturens vida rike,» — och
ungdomsbruden Gerda, som förstår honom så väl, att hon tackar
Gud, då han ger sin framtid till spillo och blir adjunkt, och
som hellre står på prostens sida än sin fästmans. Angående
henne hade utan tvifvel baron Seth fullkomligt rätt, då han
påstår, att hon så hängde till samman med hans prestfantasier,
att, om han lemnade dem han äfven borde lemna henne. Och
liksom Elin i Skådespelerskan är hon svartsjuk på den rikarè
utrustade, och det har hon skäl till, ty nog skulle en Gunborg
passa mycket bättre för Nils än en dylik liten obetydlig flicka,
hvars sträfvan går blott till det lilla bostället, der hon skulle
lefva med sin hjertevän, mjölka korna och vara lycklig. För
hennes framtid som hustru till en ansedd man behöfva vi
emellertid ej oroa oss, ty prosten har förklarat, att Nils ej är
lättsinnig, och det är visst det enda berömmande ord, fadern
ger sin högt älskade son före det stora omslaget.
Och dermed lemna vi Pastorsadjunkten att hvila i sin graf,
ur hvars djup vi kanske ej bort gräfva upp honom, då han
ju dock är ättling af en förtjenstfull penna. Men icke bör en
författarinna af rang söka dölja, att hon varit barn en gång.
Ingen födes mästare. Alla ha vi krupit, innan vi lärde oss
att gå. Som kraftiga försök att häfda realismen på tiljan
skola i alla fall fru Edgrens stycken lefva i minnet trots
deras fel.
# *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
