Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 66 STRÖFTÅG I VÅR UNGA LITERATUR.
tankar, och han som andra bygde sin lycka på ruiner. Men
förf. tröstar honom med Madelaines ord i Garrnan år Worse:
cSå lefva vi alla,» hon ljungar ej till honom det strindbergska
ropet «affällingl» hon ber honom — mellan raderna — taga
seden dit han kommer och sluta upp att sträfva till det, han
aldrig kan nå. Inbilla sig och andra, att allt är stäldt pä
bästa sätt, det är lyckan.
Han, som uppgifvit sin drömda framtid, sin lifsgerning,
allt, hvad han velat och hvad han sträfvat till — och som
till slut skaftar sig en hustru för att ej vara ensam på gamla
dagar, han kan visst känna sig belåten, då han får sin middag
hemma och har en vän, som väntar honom der, men undras
måste, om ej denna belåtenhet är beslägtad med den, som
flyktingen känner, då han vet sig ha undkommit fienden och
sitter i ro, säker för sina förföljare, efter att ha svikit sin fana.
* *
♦
Sedan ofvanstående var skrifvet, har fru Edgren utvecklat
en betydlig produktivitet. Förutom flera smärre uppsatser,
teaterkåserier och reseskildringar från Norge, som under
ständigt nya signaturer tid efter annan varit synliga i Ny
illustrerad tidning, har hon skrifvit en anmärkningsvärdt god
dramatisk dikt i tre akter, Sanna qvinnor, som ännu ej är
uppförd och hvarom det således är för tidigt att säga något,
utgifvit andra samlingen ]Jr lifvet och haft en novell i
kalendern Svea för detta år: Gusten får pastoratet, som visserligen
ej är hennes mest betydande men helt säkert är den allra bästa
af hennes berättelser. Rent af utmärkt är familjen Muurmeister
skildrad, den gamla gumman, de tre gamla flickorna och
ej minst komministern med sina trasiga näsdukar, sitt bullrande
sätt, sitt klena hufvud och sitt goda hjerta. Det är lyckligt
för en författare att i lifvet hitta rätt på sådana typer; att
finna dem är större konst än att skildra dem.
De nya bilderna Ur lifvet böra väcka mera uppseende
än första samlingen, men kunna aldrig blifva så berömda som
den. Ty här har författarinnan gifvit sig ut på glanskis, sagt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
