Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NICCOLO MACHIAvelli.
389
synslöst svärmeri föt ens denna republik eller en äflan att
utan förbehåll anbefalla den till införande öfveralt. «Eines
schickt sich nicht fur alle»: den vishetsregeln kände redan M.,
och intet kan gifva ett berömligare intyg om hans sans och
måtta, än den hänsyn han altjämt tar till de bestående
förhållandena och de historiska förutsättningarna. Särdeles
upplysande härutinnan är första bokens 55:e kapitel, der han
visar huru i stater med verklig besuten adel, såsom Neapel,
Romerska området, Romagnan och Lombardiet, det icke
låter sig tänka att införa republik, och tvärtom i de toskanska
städerna, namneligen Florens, Siena, Lucca, der en sådan
adel saknas och en stor jämlikhet råder mellan alla
medborgare, det är lika svårt att införa monarki. Samma
resonne-ment upprepas nästan ordagrant i det utlåtande öfver
om-bildningen af den florentinska statsförfattningen, som han efter
den Mediceiska hufvudstammens utgång några år senare (1519)
på begäran afgaf till Leo X. Det gälde den gången att
söka rädda åt Florens dess republikanska skick, och M.
tvekade icke att frimodigt säga sin mening, ehuru han väl visste
att den stod i strid med påfvens. Sådant tyder icke på
vankelmod, och äfven i många andra stycken kan man uppvisa
en fullständig öfverensstämmelse mellan äldre och yngre
yttranden af M. (Så exempelvis mellan 12, 13 och 14 kapp.
i Principe och andra bokens 16, 17 och 20 kagp. i Discorsi,
20 kap. i den förra och andra bokens 24 kap. i den senare,
25 kap. i den förra och första bokens 56 kap. i den senare,
m. fl. st.) Det ligger dock mindre vigt uppå denna
öfverensstämmelse i enskildheter; det stora föreningsbandet mellan
dessa båda arbeten, det som gifver dem enhet och sluter
dem så nära tillsammans, att de i själfva verket snarast äro
att anse som delar af ett helt, så att Discorsi blifva endast
en fortsättning af Principe, det är den ande som genomgår
dem båda och ur hvilken de båda finna sin bästa förklaring.
Denna ande är kärleken till det stora italienska
fäderneslandet och dess själfständighet.
När M. 1512 utträdde ur det offentliga lifvet, hade
Italien under de närmast förflutna 20 åren genomgått en
lidandes-och pinohistoria, af hvilken det här må vara nog att anföra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
