Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
388
niccolè macchiavelli.
huru förhåller det sig med hans politiska åsigter? Var han
monarkiskt sinnad 1513, när han skref det förra arbetet, och
republikan 1516, när det senare utkom? Och var han således
verkligen, såsom man låtit påskina, en politisk vindflöjel?
Härpå kan till en början svaras, att II principe på intet enda
ställe vittnar om ett afgjordt monarkiskt sinnelag hos dess
författare, utan endast är ett slags italiensk cKonunga- och
Höfdinga-Styrelse», innehållande anvisningar och råd huru en
herskare bör skicka sig för att grundlägga och befästa sitt
välde, — om gifna af uppriktigt hjärta eller ej, kan för
ögonblicket lemnas derhän. A andra sidan förekomma i Discorsi
ställen, som als icke röja någon avoghet mot det monarkiska
styrelsesättet, såsom t. ex. det vältaliga slutet af första
bokens tionde kapitel; ja, på ett ställe (1,55) säges uttryckligen,
att, om i Frankrike och Spanien icke märkas så många
oordningar, som dagligdags förefalla i Italien, så är det icke så
mycket på grund af de nämda follkens förträfflighet, hvilken
till stor del har upphört, som derför att de hafva en konung
som bibehåller dem i endrägt. Alt tyckes hänvisa derpå, att,
om någon riktat till den lefvande M. det spörsmål, som nu
sä ofta uppställes rörande den döde, huruvida han var
republikan, han sannolikt skulle blifvit svaret skyldig på en sådan
fråga. Republik! Han var ej den man, som lät sig dåras af
ett tomt namn, utan att veta hvad som gömdes under det
namnet. Republiker kunna vara af många slag; men en
republik i molnen var för visso ej hans sak. Med sin klara
blick och sin lugna besinning har han pröfvat alla
styrelseformer, och hos dem alla funnit både fel och förtjänster, ja till
och med funnit, att de nästan med ett slags
naturnödvändighet följa på hvarandra, i det monarkin aflöses af oligarki,
och denna i sin ordning af demokrati, hvarefter, om staten
lefver så länge, samma kretslopp börjar å nyo. Bäst är den
styrelseform, som kraftigast värnar statens yttre
själfständighet och jämnast afväger medborgarnes politiska rättigheter; i
dessa och andra hänseenden kunna anmärkningar göras både
mot Athen och Sparta, Florens och Venedig, medan .deremot
den romerska republiken står för honom som ett mönster
(Disc. 1,2, m. fl. st). Deraf följer dock ingalunda ett hän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
