Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
. 4l6
den nyaste literaturen i skolfrågan.
de finna den härvid använda metoden vara på samma gång
för abstrakt och för mekanisk. Då de dessutom alla äro
ense därom, att — på ett eller annat sätt — språken måste
maka åt sig till förmån för de reala ämnena — till hvilka äfven
räknas, vanligen till och med i främsta rummet, historia och
därmed närslägtade vetenskaper såsom geografi, stats- och
lagkunskap (se t. ex. Ad. Hedin: Om latinherraväldet s. 140 o.
f.; Uffe: Om realism i undervisningen s. 29 m. fl. st.; O. S.:
Om historiens betydelse för undervisningen, Verd. s. 34 o. f.) —
så pläga de på grund häraf med förkärlek kalla sig själfva
tpedagogiska realister» eller till och med «utilitarianer» (Ad.
Hedin, anf. st. s. 142), i motsats mot »idealister», «formalister»,
thumanister», tlatinpedagoger» eller huru de nu vid olika
tillfällen välja att ur olika synpunkter karaktärisera sina
motståndare. — I allmänhet älska de också att framhålla, huru som
de hafva «på sin sida de ideer och föreställningssätt, söm i
nutiden bryta sig väg» (Verd. s. 34); och sålunda har det så
småningom blifvit ett gängse språkbruk inom den här
ifrågavarande gruppen af skolreformatorer, att de beteckna det mål,
hvartill de sträfva, det visserligen ganska obestämda och
mångskiftande framtidsideal som föresväfvar dem, med
namnet «den nya skolant, till skillnad från «det gamla systemet»
eller tden gamla skolan», mot hvilken de gärna och ofta
utgjuta sig i ett åtminstone i flere punkter öfverdrifvet och
stundom öfver höfvan bittert klander — det ena så väl som det
andra i likhet med hvad som skedde under den häftiga
pedagogiska broskyrstriden på 1840-talet, då edén nya skolans»
anhängare anfördes af J. A. Hazelius och C. A. Agardh.
Det blir som bekant med hvarje dag alt mera vanligt och
oundvikligt, att vigtigare kulturfrågor «sättas under debatt»
inför den läsande allmänheten icke endast i afhandlingar,
broskyrer och tidningsartiklar, utan äfven och icke minst
lidelsefullt inom den s. k. sköna literaturens område. Och det
bör för den skull icke väcka någon förundran, om vi i detta
sammanhang i korthet påminna om alexander kiellands
nyaste, redan på svenska öfversatta roman, hvilken bär det
lika mystiska som hemska namnet Gift, och om vi tillåta oss
att ur denna roman, som till stor del utgöres af en satir öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
