Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
niccolö machiavelli.
441
emedan der antalet var större af dem, som deltogo i det
offentliga lifvet. Der blef följaktligen också detta förderfs onda
inflytande kännbarare i hela samhället, så mycket mer som
en förfinad kultur gjorde ännu oursäktligare felen och lytena
i en politik, hvilken icke längre beherskades af medeltidens
omedelbara och blinda lidelser, utan var följden af beräkning
och en raffinerad, grym och samvetslös slughet. Det
italienska förderfvet visar sig dock för efterverlden långt större
än det verkligen var, emedan det hufvudsakligen var utbredt
bland de högre samhällsklasserna, bland statsmän och lärde,
med hvilka häfdaforskarne nästan uteslutande sysselsätta sig,
medan deremot i de lägre klasserna dygd och sedlighet ännu
hade ganska djupa rötter. Till denna moraliska olikhet
mellan de nämda samhällsdelarna kom hos de högre stånden en
motsägelse i själfva lifsuppfattningen. Den kristna sedeläran
rådde i privata förhållanden eller erkändes åtminstone i dem
allmänt såsom obestridlig; men den kastades å sido i det
offentliga lifvet, der den tycktes icke kunna hafva något
praktiskt värde. Ärlighet, trohet, kristlig dygd skulle hafva fört
till en säker undergång den herskare eller den regering, som
för alvar velat taga dem till rättesnöre i politiska
angelägenheter; staten skulle hafva blifvit ett säkert byte för yttre
fiender, kanske äfven för den värste af alla fiender, anarkien.
Denna motsägelse låg i öppen dag för alla, men ingen kom
sig för att söka orsakerna dertill eller tänka på att
undanrödja dem. Samvetet kände sig smärtsamt slitet och
sargadt, emedan det drogs åt två skilda håll, med paradiset som
slutpunkt på det ena, och helvetet på det andra. Det gick
då lätt att komma till den slutsats, som verkligen en gån g
oförtäckt uttalades af Gino di Neri Capponi, nämligen att
man imellanåt finge besluta sig att cmer älska fäderneslandet
än sin egen själ».
Ett dylikt sakernas tillstånd hade sina alvarsamma
följder i lifvet och i litteraturen. Skepticismen grep omkring sig,
det religiösa medvetandet slappades, man sökte att granska
verlden och verkligheten, sådana de voro, utan att bry sig om
något annat. Så uppstod en omåttlig beundran för de gamle,
de der just förde tillbaka till verkligheten, till naturen, och
Ny Sv. Tidskr. 4:e årg:s 6:e häft. 31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
