Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
442
niccolö macchiavelli.
som icke endast erkände statskonstens nödvändighet, utan
höjde till himlen dem, som för fäderneslandets bästa fogade
sig derefter. Litteraturen hängaf sig, äfven hon, åt studiet af
naturen, formen, den sinliga skönheten, och tenderade på detta
sätt alt mera till en rent hedni3k åskådning. Men
kristendomen förefans dock såsom underlag; derför vordo de antika
formerna icke oförändradt desamma som forntidens, utan
lif-vades småningom af en ny anda, och deraf föddes denna
renässansens konst, som är en helt och hållet italiensk skapelse
och på visst sätt en förmedling mellan hedendom och
kristendom, mellan natur och ande, jord och himmel. Men i det
praktiska lifvet lyckades det ej lika lätt att finna en dylik
förmedling. En ej ringa del af litteraturen, framför alt
novellen och lustspelet, bära vittne om den inre slitning, under
hvilken Italienarne då våndades. Nationalanden kämpade hårdt
under en politisk, social och intellektuel ombildning: han sökte
grundvalen för en naturlig och förnuftig sedlighet, som,
respekterande lifvets historiskt nödvändiga förhållanden, icke befunne
sig i motsägelse mot den uppenbarade sedeläran; han ville
förnuftets och samvetets oberoende, utan att förstöra det
heliga i tron. Och medan Italien kämpade denna strid, när
genom dess egen kraft ett nytt ljus redan började uppgå på
horisonten, föll Europa öfver det olyckliga landet och qväfde
det, anklagande det sedermera, för att det låtit andra
fullborda dess värf. 4
Utan att hafva erhållit någon stor bildning, lärde sig
Machiavelli fort nog att öfver alt beundra den hedniska
forntiden, isynnerhet Romarne. Naturen hade begåfvat honom
med en utomordentlig klarhet och skarpsinnighet; med en
utsökt smak för formens elegans; med en ytterst liflig fantasi,
som, utan att göra honom till skald, dock ständigt beherskade
honom; med ett skarpt öga för den komiska sidan i de
menskliga växlingarna, hvarigenom han kunde lägga ökad kraft i
sina stickande sarkasmer, hvilka förskaffade honom ovänner
och bakdantare. Hans lynne var godt, och man kan ej
anföra om honom någon enda handling, som är dålig. Hans
seder voro fria, dock icke så mycket som det kunde tyckas
af det alt för fria språk, som, enligt tidens vana, han använde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
