Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
448
niccolö macchiavelli.
nödvändiga för att nå detsamma. Man far lof att våga, —
det var hans slutsats — och inför ändamålets storhet och
helighet ej låta sig öfvervinnas af betänkligheter. Endast
genom att grunda en enig, stark och oberoende nation, skall
man i Italien kunna fa frihet, dygd, sann sedlighet. Ett
dylikt företag är den omskapande herskarens sak; medlen äro
de, som historien och erfarenheten erbjuda, påtvinga. Folket
bör sedan fullborda och befästa det med frihet, med inhemsk
vapenkraft, med offentlig och enskild dygd.
Denna senare sats är det egentliga innehållet i
Betraktelserna. De börja med samma tanke som Herskaren: en ende
bör vara statens grundläggare och obeveklig skrida mot sitt
mål. Men i fortsättningen visas, hurusom folket sedan bör
bemästra sig styrelsen, förkofra och stärka den, skipa den
med fria stadgar och med dygd. Outtömlig är i detta verk
rikedomen på riktiga, djupsinniga och praktiska iakttagelser,
med hvilka början göres till en ny vetenskap om staten. I
XV och XVI århundradenas samtliga literaturer finnas icke
något som, ens på långt när, kan jämföras med de ställen,
der Betraktelserna prisa kärleken till frihet och fosterland,
uppoffringen af hvarje enskild fördel för det allmänna bästa. Här
och i slutuppmaningen i Herskaren röjer sig Machiavellis
patriotism med en hänförelse, en vältalighet, som stiga till det
sublima. Då höjer sig hans karaktär, och hans bild antager
heroiska proportioner, isynnerhet om vi erinra oss, att denna
patriotism icke blott inspirerade hans själ, utan äfven utgjorde
hans lefnadsregel ända till hans död.
För att vara fritt bör folket också vara starkt, och detta
leder M. att skrifva sin bok om Krigskonsten. Af den ser
man, att under kriget mot Pisa, under alla sina resor hade
han länge grubblat på, huru de främmande krigshärarne voro
inrättade, endast för att utspana något sätt, hvarpå Italiens
nationella stridskrafter åter kunde upprättas, och han hade
kommit till verkligen originela slutsatser. Dessa studier, som
förde honom till hans landvärnsstadga, till tanken på ett folk
i vapen, kommo honom äfven att inse och högt förklara, att
krigshärers och nationers sanna styrka är dygden. Utan den
skall ett folk aldrig vara hvarken starkt eller fritt, skall det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
