Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
niccolö machiavelli.
449
aldrig uträtta något stort. Att fostra Italienarne till vapnens
bruk, till att alltid vara redo att gifva sitt lif och alt för
fäderneslandet, det blir följaktligen den enda sanna grunden för
deras återupprättelse. Och, kan man äfven här upprepa, hvar
finnas väl någonsin några sidor, som prisa dygden med den
värme, den djupa öfvertygelse, som så högsinnad, så ädel, så
vältalig framväller i Krigskonsten? Och det är visst icke blotta
ord. Machiavellis bästa år, hela hans kraft och hans
ihållande, rastlösa verksamhet användes att förverkliga de i detta
hans arbete framstälda ideer. När man ser honom predika
nödvändigheten att väpna folket, att fostra det till att dö
för fäderneslandet, och när man ser honom med okuflig
ihärdighet lyckas öfvertyga Soderini och den florentinska
republiken derom, då måste man för visso beundra honom.
Men det är ej nog med detta. Vi se honom under olyckan
och under Mediceernes förföljelser boija om igen samma
propaganda bland de unge männen i Oricellaris trädgårdar.
Glömsk af sig sjelf, af sina enskilda intressen, af sin
framskridna ålder, af sin vacklande helsa, söker han längre fram
att öfvertala till och med Klemens VII och, erbjudande sig
genast att sjelf sätta verket i gång under dessa olycksdigra
dagar, då Karl V:s härar tågade fram mot Italien, ingjuter
han till slut en gnista af hänförelse äfven i denna påfves
obeslutsamma sinne. Då nödgas man erkänna, att det finnes hos
M* en stor, en hjältemodig passion, som frälsar honom, höjer
honom, ställer honom öfver alla sina samtida, i en sann,
brinnande och oemotståndlig kärlek till friheten, fosterlandet och
äfven till dygden. Han, som så hårdnackadt beskrifvits för
oss som det ondas, det sedliga mörkrets personifikation, hans
panna omstrålas plötsligt af ett gudomligt ljus, som lyser öfver
hela århundradet.
Sådan är den utveckling Machiavelli genomgick i sina
olika verk. Skiljer man dem åt, sa ser man ej deras enhet,
deras mål förskjutes, och man kommer till de besynnerligaste
tolkningar och missförstånd. Håller man dem tillhopa, så
eke blott förstår man deras värde, utan man inser hvilken
väg nationaltanken, som då var tidehvarfvets tanke,
uppenbarad hos den store Florentinaren, gick för att komma ur de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
