Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
\
iwan turgenjew.
455
den tiden skref, är det egentligen endast och allenast den
saken, som han ville ha sagd. Man kan sålunda säga, att
många af hans böcker ha en bestämd tendens, — men aldrig
har väl någon skrifvit med en tendens för ögat och dock så
fullkomligt konkret och lefvande.
Det är icke genom sentimentala reflexioner eller genom
öfverdrifna skildringar af de undertrycktas förträfflighet och
undertryckarnes dålighet, som han söker röra oss, — nej, han
ger den enklaste och sannaste skildring af saken, sådan den
är. Turgenjew har icke den tron, att hvar och en, som är
född i fattigdom och nöd, är en engel, och att enhvar, som
är född i rikedom och öfverflöd, är en ond ande; han är blott
öfvertygad om, att en lång tids träldom är lika mycket
förderflig och förslöande för förtryckarne sjelfva som för de förtryckta.
Hans mening är icke, att det ryska bondfolkets lif är något
ideal att sträfva efter och de rikes lif något föraktligt, utan
han ser, huru djupt alla samhällsklasser i hans land sakna
och behöfva civilisation, — det lägre folket, som af smuts,
svält och träldom förnedrats till djur, lika väl som de högre
stående, hvilka af brist på djupare intressen blifvit förslappade
och tomma.
Sålunda har han skildrat den ryske bonden på otaliga
vexlande sätt, — i hans elände och sorg, i hans rörande
förmåga att hjelpa en like, som är ännu mer nödlidande än han
sjelf, i hans vidskepelse, i hans slafviska underdånighet, i hans
kärlek till hemmet och i hans fega obestämdhet, när det gäller
att begripa och handla efter nya frihetsapostlars uppmaningar.
Det ligger icke bara förakt eller bara ömhet i denna
skildring; det är en framställning af en fader, som känner sina
arma, felande, svaga barn, men också tror på möjligheten af
deras utveckling — och älskar dem.
Denna djupt rotfästade kärlek till sitt folk, ja, till hela
menskligheten och först och främst till de olyckliga och
förtryckta, är hvad Turgenjew besitter i så oändligt högre grad
än alla andra samtida diktare. Visserligen kan man säga,
att äfven han kan vara skoningslös i sin satir, och han har
särskildt en förmåga att blotta den fullkomliga tomheten i
den förnäma ryska verlden, der en viss fransk polityr förgäf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
