Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
462
ströftåg i vår unga literatur.
offrat så mycket. Aldrig tyckte hon om den fina fröken,
men efter som Edvard höll henne kär, så cvar hon väl honom
värdig», och gumman var sjelf den, som först talade om
giftermål.
Och nu går «mor» som förr tyst omkring i huset, hvilket
hon sköter, ty. det kan hon nog naturligtvis göra bättre än
Elisabet, går tyst och stilla men förande osämja med sig
hvart hon kommer. Hon har ej honung på tungan, det vet
hon sjelf. Och Elisabet, van vid kärlek, kan ej se igenom
den hårda ytan utan retas oupphörligt af den gamlas
ständiga lugn, af hennes förargliga tystnad och skenbara
eftergifter. Skilnaden var för stor mellan barndomshemmet och
det fattiga prestbostället, der Edvard arbetar, modern spinner
och Elisabet sitter ensam i den långa vinterqvällen.
På tu man hand med maken kan någon gång en skymt
af den förra yra och glädtiga Elisabet komma fram och hon
kan skämta och jollra liksom förr och glömma allt nedslående
och tungt, — men så öppnas en dörr och «mor» kommer tyst
in, säger i förbigående något stickord om cförnämt folk och
förnäma fasoner» och går sedan ur vägen med en skenbar
undergifvenhet, som ej kan lemna efter sig annat än bittra
känslor.
cFörr brukade du vilja ha tyst, när du skulle skrifva,
son», säger hon, då hon hör Elisabet jollra med sitt barn.
Så bär hon fram te åt Edvard, och han skjuter undan
sina papper och utbrister:
«Nu skola vi riktigt njuta, — icke sant, Elly?»
«Jag tackar, men jag vill intet te ha», säger Elisabet.
«Icke ens om mitt ej annars smakar mig bra?» spörjer
Edvard.
Och modern infaller:
«Det var inte min mening att störa, jag går nu igen».
Att draga sig undan utan att lemna efter sig sådana ord,
det faller henne aldrig in. Hon måste omedvetet lemna ett
pinsamt intryck efter sig.
Så i minuten efteråt:
Edvard,. Ert te kallnar, mor. Se här, sitt ned på min stol.
Elisabet. Jag kan ju lemna min.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
