Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4Ö3
Modern. Var inte rädd att jag skall besvära henne,
sonhustru. Min plats är i köket, det vet jag nog.
Elisabet Åtminstone tycks det vara den plats, ni föredrar.
Gumman är orubbligt stolt, hon utsäger aldrig sina tankar
annat än i form af ett eller annat ordspråk, och då hon är
ensam med sin son — liksom förr, då de två voro allt för
hvar andra — så talar hon ej direkt om dennes hustru utan
endast om vädret och om de närboende. Men hon prisar
grannen lycklig, han, hvars hustru arbetar och har både ett
godt ord och ett varmt mål åt sin make, då han kommer
hem om aftonen.
Men inom sig fattar den gamla beslutet ätt lemna sin
son. Hon har länge tänkt derpå. Han borde tha skickat
bort henne med sitt knyte, när fina sonhustrun kom». Hon
har mycket väl sett, hur hon är i vägen i det hus, der hon
hoppats att ständigt fa lefva med sin son och få dö i hans
armar. För honom har hon sträfvat och arbetat hela sitt
lif, och hon kan’för hans lycka gifva bort äfven den lilla tid,
som återstår. Då hon är borta och glömd och spåren yrt
igen efter henne, då skall nog frid och sällhet flytta in till de
unga, ty h(?n ser att den rätta kärleken har Elisabet till
sin make.
«Måtte ej din sonhustru en gång," då du blir gammal,
drifva dig ur huset, som du gjort med mig», säger hon
för-trytsamt.
Allt Elisabets fel — naturligtvis! Det är ovanligt
natur-sant och gumman en ovanligt mensklig varelse af kött och blod.
Nu skall upplösningen komma, men nu är det med ens
alldeles slut på författarinnans kraft. ’Hon har ej hjerta att
låta den gamla gå med sitt knyte — det hade dock varit
stort .— och för att gifva skäl för henne att stanna griper
»hon till de mest sökta scener, sådana, som göra stycket
omöjligt på vår tids skådeplats.
Först komma ordrika monologer, den ena efter den andra.
Gumman berättar i mörkret för sig sjelf om sin kärlek, sin
saknad och det offer, hon står i begrepp att göra, och Elisabet,
som åhört den gamlas tal, börjar sedan att läsa lagen för sig *
sjelf. Så lyser hon med . en sticka från spiseln på sitt sof-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
