Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
467 ströftåg i vår unga literatur.
«Se, mäster Fröjd! Hur står det till med hälsan? Har
haft sina små puffar sen sist — ha ha! Nå nå, inte behöfver
mästarn skämmas för det. Hvem kan rå för att man har en
galgfågel till son? — Nej, stanna ni, inte behöfver ni gå för
det. När kyrkvärden inte håller sig för god att bjuda en
ändå, så kan en allt också tala vid en. En förb. ruskig historia
var det emellertid».
Men kyrkvärdens glädje blir ej lång. För att lugna sin
dotter har han lofvat att följa henne till den fångne. Hon
vill tala ut med Erik, säga honom allt. Men det var aldrig
faderns mening. Han nekar att fullgöra sitt löfte, «lätt brytes
det, som aldrig var meningen att hålla».
Då flyr bruden, lemnande stassen efter sig i rummet. —
rp o o /% ■ o
Tva ar forga.
Erik kommer tillbaka från fängelset, mörk i hågen,
rufvande på hämd. Hans mor är död, stugan tom, han sjelf en
förlorad menniska.
Den första, han träffar, är Margreta. Hon har varit ute
och tjenat och vill nu lemna honom de penningar, hon sparat
i hop, så att han skall kunna res \ långt bort. Var det
underligt att hon tänkte på honom?
Hon börjar att tala om deras barndom, när de plägade
-följas åt till skolan, deras lekar, huru de bygde ladugård och
plockade grankottar, huru de vandrade i skogen för att söka
önsketräd och gingo vilse — «vilse redan då» — hur han gaf
henne sin sista brödbit och hon somnade i hans knä.
Eriks bitterhet börjar gifva vika, hans hånfulla ord
förstummas. Han ryckes med, då hon rullar upp ljusa bilder
för hans minne.
«Så lätt som du flög ingen i polskan», infaller han.
Hans vackraste minnen väcker hon till lif, han blir den
starke, hoppfulle gossen igen, det ligger inga brott, ingen
sorg mellan dem.
Han sätter sig vid hennes fötter.
Erik. Du smög dig ut.
Margreta. Som du ren gjort. — — —
Erik. Min tanke såg blott en.
Margreta. Mitt hjerta hörde blott en.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
