Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
468 ströftåg i vår unga literatur.
Erik. Då såg jag upp. Det var hon.
Margreta. Det var han.
Erik. Så tog jag din hand.–-Göken gol.
Margreta. Vi voro under önsketräd.
Erik. Jag önskade dig.
Margreta. Jag dig.
Men det är förbi nu med alla drömmar. Han bär märke
efter kedjan kring sin arm.
Hvad sedan, hon älskar honom, cnu som förr», och han
utbrister:
«Så hjelpe mig Gud, vill jag åter lefva och arbeta».
De skola båda flytta öfver till den nya verlden. Och de
fortfara att leka sin framtid, de blifva två barn igen efter de
sorgsna dagarna. Två får vill hon ha. Men först skall han
bygga stugan. Och måla den röd med hvita fönsterbågar.
I fönsterna skola växa balsaminer och utanför råg så hög
som hon sjelf.
«Då blir det roligt att lefva!»
Nu afbrytas de af gubben Fröjd. Han är glad och
belåten, ty han har sin gosse åter, gömdt är glömdt, nu blir det
nytt lif i stugan, fast mor är död, Gud fröjde själen.
De unga tala om sin resplan.
cMen hvad blir det då af kyrkvärden?» invänder mäster
Fröjd.
Kyrkvärden!
Eriks mörka tankar vakna igen, han har ju rufvat på
hämd i två långa år.
Han ser ut.
Är det kyrkvärden, denne man, som står och skär råg
ute på vreten?
«Far var rak som granen i skogen», säger Margreta.
«Stormen böjer granen», säger Fröjd.
Kyrkvärden är nu fattig, åskan brände hans gård, sorg
och ånger bröto hans kraft. Hans enda sällskap är mäster
Fröjd, som plägar spela för den ensamme i dennes sorgna
stunder.
«Han tog bort hustru och son för dig, far», mumlar Erik
hatfullt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
