Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
438
buddfflsmen, dess’ uppkomst och lara. 194
eldens gud, Agni. Dock stämplades han nu med ett namn,
som ej skulle påminna om hans sinliga form, med namnet
Brakmaqalp-pati, d. v. s. ’bönens eller andaktens herre’; och, då
detta ej längre gjorde tillfyllest, med namnet Brahman ensamt,
som likväl användes på tvänne olika vis: dels i neutrum (Br
åh-ma), såsom uttryck för den världsaltet genomströmmande
gudomliga kraften, i hvilken betydelse det sålunda sammanföll med
den filosofiska spekulationens VärldssjäF (Atman); och dels åter
i maskulinum (Brahma), såsom uttryck för det äf folkets hjärta
fordrade personliga gudomsväsendet, världens skapare.
Vi kunna svårligen undgå att beundra den höjd, till hvilken
hinduens forskande ande i dessa längese’n förgångna tider
förmådde uppstiga, då han i hela världsaltet såg uttrycket af
af en odelad gudomlig princip; och hans panteistiska
åskådningssätt tog ofta form i högstämda ord. Såsom exempel
därpå må ur en bland dem högt värderad sång, den bekanta
Bhagavadglta (’Den gudomliges sång1), anföras några rader,
hvilka skalden låter den människoblifne guden yttra till en
jordisk furste (VII. 6):
«Jag är hela världens ursprung och dess slut Det finnes
intet utom mig. Hela världsaltet är sammanväfdt med
mig, såsom pärlorna äro uppträdda på en tråd. Jag
är vattnens vätska, jag är solens ljus och månens; jag
är luftens ljud; jag är de heliga skrifternas andakt,
och jag är människans lifskraft. — — — Jag är alt
lefvandes eviga säd. Jag är vishetens visdom., alt
strålandes glans och de starkas kraft*. — — —
Men om sålunda ande och materia uti hinduens
världsåskådning sammanföllo till ett, och om dualismen, eller tron
på tvänne evigt mot hvarandra stälda makter, ej egde något
rum däri, hur fattade han då materiens och människans
egentliga förhållande till det eviga urväsendet? Jo, svarar han,
stoftets värld är blott en utströmning ur detta väsen: den
har därur utgått csäsom flodens våg ur sin källa», csåsom en
gnista ur lågan», «såsom ett träd ur sitt frö», och den skall
en gäng dit återvända. .Människan, likaledes, är en i stoftets
fjättrar bunden fänge, som en gång utgått ur det gudomliga
urväsendets sköte, och som en gång skall därmed återförenas,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
