Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49°
buddfflsmen, dess’ uppkomst och lara. 196
fjättrades af ödets band. Bland dessa kaster stod naturligen
prestkasten högst. Brahmanerna — så kallades, som vi sett,
redan i Veda-hymnerna presterna — voro skapade af bättre
stoff än andra dödliga. De härstammade från Brahmäs
hufvud, voro gudarnes förmedlare, behöfde hvarken arbeta eller
betala skatt och kallade sig själfva för ’jordens gudar’. De
hade om hand de heliga böckerna, hvilka nu förklarades vara
en gudomlig uppenbarelse, som de allena kunde uttolka, och,
vare det tillagdt, hvilkas innehåll de genom spetsfundiga
förvridningar tvingade att lämna den mening de önskade.
Brahmanernas makt hade dessutom från det andliga
området, likt en frodig, men förkväfvande slingerväxt utbredt
sig öfver hela samhället, lindat sig om hvarje offentlig och
enskild handling och gjort lifvet odrägligt för dem, som
ådragit sig deras missnöje. Hvarje del af hinduens lif, från böljan
till slut, stod under deras uppsigt. Hvarje bön, hvarje offer,
hemmets seder, spis och kläder, alt bestämdes af dem; och
faran af att nalkas gudarne utan deras förmedlande biträde
var utmålad i afskräckande färger. Det ringaste fel i uttalet,
den ringaste försumlighet i de ytterligt invecklade offerbruken
kunde bringa fördärf öfver offrarens hufvud.
Och midt bland detta andliga mörker, hvari det
upphöjdare tänkandet blott kunde nedtränga med ett sparsamt och
förvirradt sken, frodades, trots detsamma, den gröfsta
vidskepelse och afgudadyrkan. Folkets ursprungliga naturdyrkan
utvecklade sig till en tro på gudar, gudomsväsen,
öfvernatur-liga varelser, onda andar, troll och vidunder af den mest
häpnadsväckande mångfald; och kring dess förvridna
begreppsvärld hängde i mörka veck den tröstlösa läran om en
själavandring, hvilken nu med många tillsatser om förfärande
helveten genom ändlösa tidsperioder bidade den förtryckta
folkklassen såsom en belöning för dess vanlottade lif.
Detta förtryck och denna lära i dess krassaste form, hvilka
än i dag äro för hinduernas lägre klasser så betecknande, att
ingen riktig uppfattning 0111 dem kan bildas, utan att de tagas
med i räkningen, förkrossade deras lefnadslust, ja, alstrade en
vämjelse för lifvet, som skulle förefalla oss otrolig, om ej ännu
talrika exempel funnes på, hur föga värde lifvet har för dem,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
