Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
494
buddfflsmen, dess’ uppkomst och lara. 494
se den ålderdom, som bidar dem? Jag vill hädan. Körsven,
vänd om! Hvad har jag, ålderdomens kommande byte, —
hvad har jag med nöjet att göra?» — Och den unge fursten
reste ej till sin lustpark, utan vände åter till staden.
Konungen, som fatt veta orsaken till prinsens återkomst,
sökte än mera förlusta och öfvervaka honom, och han stälde
på vägen dubbla vakter på en half timmas väg från palatset.
En annan gång åkte prinsen åter ut, för att besöka sin
lustpark, då han på vägen varseblef en man, som led af en
tärande sjukdom. Han brändes af feber, hans kropp var
af-tärd och betäckt af smuts, han egde ingen vän, intet hem,
kunde knapt andas och förfärades öfver sin åsyn och öfver
dödens annalkan. Då den unge fursten åter frågat
körsvennen och fatt det svar han väntade, utropade han: «Så är då
hälsan blott en dröm, och lidandet måste taga denna
förfarande form! Hvar finnes väl en vis, hvilken längre kan tänka
på glädje och njutning?» — Och så vände han åter igen till
staden.
När konungen hört hvad som skett, vidtog han än större
försigtighetsmått och stälde tredubbla vakter på tre
fjärdedels timmas afstånd frän palatset.
För tredje gången for prinsen genom stadens port till
sin lustpark, då han på vägen varseblef ett lik, som, omhöljdt
af ett täcke, låg på en bår vid vägens kant. Den dödes
vänner stodo rundtomkring gråtande och suckande, afsleto sitt
hår, höljde sina händer med stoft, slogo sitt bröst och
upphäfde klagorop.
Då ledde prinsen åter sin körsvens uppmärksamhet på
denna sorgliga syn och utropade- c Ve ungdomen, som måste
sköflas af ålderdomen! Ve hälsan, som måste undergräfvas af så
många sjukdomar! Ve detta lif, där människan kvardröjer så
kort! O, att ingen ålderdom, ingen sjukdom, ingen död
funnes till; o, att de kunde för evigt varda slagna i fjättrar!» —
Och därpå tillade han, för första gången förrådande sina
afsigter: «Låtom oss återvända! Jag måste begrunda, hur jag
skall åstadkomma förlossning».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
