- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1883 /
493

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

buddfflsmen, dess’ uppkomst och lara.

493

deras förmälning blef en af de allra sällaste: mén prinsen
fortfor dock som förut att begrunda lifvets och dödens gåtor och
att djupt deltaga i sina medmänniskors lidanden. »Intet»,
brukade han säga,’ «är beståndande på jorden. Lifvet är likt
elden, som framkallas genom gnidning af tvänne1 trästycken:
det tändes och det slocknar igen, utan att vi fatta hvadan
det kommer och hvart det går. Det måste finnas någon
högre kunskap, som kan skänka oss ro. Kunde jag blott nå
den, skulle jag kungöra den för människorna. Vore jag blott
själf fri, skulle jag befria världen».

Nu inträffade fyra i alla buddhistiska legender beryktade
händelser, hvilka skola hafva bestämt den unge fursten för
hans framtida reformarbete. Dessa händelser beskrifvas på
följande vis:

En dag, då prinsen med ett stort följe körde genom
stadens port, för att besöka en af sina lustparker, mötte han
en gammal gråhårig vissnad gubbe, som skälfvande
framstapp-lade på sin staf. Ådrorna och musklerna svälde fram på hans
kropp, hans tänder skallrade, han var betäckt med skrynklor,
skallig och knappast i stånd att yttra några ihåliga och
brutha ljud.

Då frågade prinsen sin körsven: «Hvem är den der
mannen, så Jutande och svag? Hans kroppshydda synes aftärd
och vissnad, hans hufvud är hvitt, hans tänder skallra, och
han förmår knappast röra sig. Är hans slägt underkastad
någon särskild svaghet, eller är detta alla skapade
varelsers lott?»

«0 furste!» svarade körsvennen, «denne man sjunker under
ålderns börda, hans sinnen förslöas, lidanden hafva brutit
hans kraft, och han föraktas af sin slägt. Han är utan
underhåll och utan förmåga att gagna, och människorna hafva
öfvergifvit honom som ett vissnadt träd i skogen. Men detta är
ingen särskild svaghet i hans slägt. Hos hvarje varelse härjas
ungdomens vår af ålderdomen. Din fader, din moder, alla
dina slägtingar skola nå samma tillstånd: detta är alla
varelsers förelagda mål».

c Ve!» svarade prinsen, «äro då alla varelser så dåraktiga
att högmodas öfver den ungdom, hvaraf de berusas, och ej

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 19 11:15:55 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1883/0499.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free