Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5oo
buddfflsmen, dess’ uppkomst och lara. 206
och mot svagheten att ej lefva som man lär — en varning
hvaråt hela hans* lif gaf det bästa stödet.
Om en människa — säger han — under hundrade år offrade
månad efter mànad9 eller om hon blott ett ögonblick
vördade den, hvars själ är grundad i helighet, bättre vore
denna vördnad, än offrandet under hundra år.
Och slutligen, för att välja ännu ett exempel, hvem känner
ej igen »grandet och bjälken» i dessa ord:
Andras fel är det lätt att se, men det är svårt att skönja
sitt eget fel: människan siktar sin grannes fel likt agnar,
men. sina egna fel döljer hon, såsom en bedragare döljer
för en spelare den falska tärningen.
Om vi rätt förstått att välja dessa Buddha tillskrifna
ord, som vittna så varmt om afsky för synden, om
försonlig-lighet och kärlek samt om krafvet på ett rent lefverne, så skall
det säkert ej häller förvåna, att, då Buddhas lif och läror först
blefvo fragmentariskt bekanta i Europa, man skyndade sig
till den slutsats, att alt* var ett mer eller mindre förvridet lån
af kristendomen; men när mera ljus bröt in öfver den
indiska reformationens historia, och den otvifvelaktiga sanning
uppdagades, att Buddha lefvat omkring ett halft årtusende fore
Kristus, fanns det mången, som, omvändt, i berättelserna om
Kristi lif och lära ville till stor del se en återspegling af den
indiske reformatorns lif och lära. Inför den sansade forskningen
hafva dock ej de ömsesidiga beröringspunkter, hvilka i detta
fall påpekats, kunnat tillmätas någon sådan betydelse; och
visst är, att så snart vi bortse från de öfverensstämmelser i
etiskt hänseende, hvilka finnas mellan de bada lärorna,
uppstår ock dem emellan ett himmelsvidt svalg.
Buddha förkunnar ingen Gud, som håller sin spira öfver
världen, och som själf är urkällan för de heliga egenskaper
människan skulle eftersträfva; han antager ej ens, om eljest
hans lära rätt tolkats, likt brahma-kulten, en världssjäl, ur
hvilken alt lefvande, som ligger fjättradt i stoftets bojor, en
gång affallit, för att dock slutligen därmed åter förenas. Han
förklarar lifvets, dödens och själavandringens enda orsak ligga
i okunnighetens begär, i åtrån efter något annat än det eviga
lugnet, och den utur denna åtrå härflytande synd. Hela till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
