Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5io senare årens bellm ans-literatur.
söker den alltmer upphöja honom, och i hänförelsen öfver den
oefterhärmliga natursanningen i hans tjusande sånger, tycks man
kränka denna sanning sjelf genom att teckna konstnären som en
psykologisk gåta, en person främmande för det lif, han med mer
snille än någon annan besjungit. Den nya estetiska naturalismen
gör gemensam sak med den gamla romantiska fosforismen för att skapa
en idealistisk Bellmanskarakter, som står i uppenbar strid med den
natttralistiske Bellmanssångaren.
Det kan ej nekas, att en ny lefnadsteckning öfver Bellman
varit behöflig; ty rörande skaldens öden råder mycken olikhet i
uppgifter, förorsakad dels genom bristande noggranhet hos
föregående biografer, dels i följd af nya genom senare tiders
forskningar uppdagade facta. Åtskilliga uppgifter både hos Atterbom,
Ljunggren och Carlén hafva härigenom blifvit vederlagda,
modifierade eller betviflade. Några exempel på dylika skiljaktigheter,
följder än af ena, än af andra orsaken, må här anföras. Både
Carlén och Atterbom antaga att Bellman vid utträdet ur banken
rymde till Upsala; och Ljunggren omtalar det dunkel, som hvilar
öfver denna ungdomstilldragelse i skaldens lif. Sedermera har man
genom officiela handlingar fått visshet om att Bellman rymde till
Norge. Så mycket oförklarligare är, att i företalet till
godtköps-upplagan af Bellmans skrifter, tryckt 1879, återfinnes den redan
vederlagda uppgiften, att Bellman rymde till Upsala Atterbom
antager, att Bellmans hastiga frieri till Vilhelmina Norman varit
blott skämt2); Ljunggren och Carlén förbigå denna episod; Fryxell 3)
anför den på grund af senare upplysningar som faktisk. Det
vanliga t. o. m. af Eichhorn upprepade antagandet, att Bellman efter
Gustaf nr.s död lemnades i nöd, har så till vida blifvit vederlagdt,
att handlingar visa, det skalden äfven under sista åren erhållit
understöd, numera af hertigen-regenten. Ljunggren nekar Bellmans
anställning vid generaltulldirektionen och säger, att han fortfarande
tjenstgjorde i manufakturkontoret4). Fryxell deremot omtalar 5),
att detta ämbetsverk indrogs 1766, samt att Bellman då förlorade
sin plats men erhöll anställning 1767 i generaltullstyrelsen, hvilken
sista uppgift ändras af Eichhorn så till vida, att det senare verket
kallas generaltulldirektionen 6). Hvilken af dessa uppgifter är nu den
rigtiga? — Knappast skulle Atterbom, om han känt nya samlingen
af Bellmans skrifter, kunnat antaga som möjlig en kristligt religiös
utveckling af Bellmans diktkonst, «ifall ej sjukdom och död mellan-
n Sid. VIII.
*) Siare och Skalder, 2:dra uppl., Bd VI s. 79.
Del. 45. s. 164.
4) Bellman och Fredmans epistlar s. 56.
B) Del. 45- 84.
•) Bellman och hans senaste biograf s. 28.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
